Nu börjar det bli kortslutning på riktigt hos dem som älskar att skrika ”rasist!” och tala om kvinnodiskriminering. Jag har väntat på denna tidpunkt eftersom det inte finns något mer kvinnoförnedrande än islamistiska fundamentalister. Någon gång måste vänsteraktivister upptäcka detta.
Nu har det hänt. I DN summerar Amanda Björkman:
I slutet av juni skrev Vänsterpartiets riksdagsledamot Amineh Kakabaveh (i Expressen 22/6): ”Det finns ingen frihet här längre”. Hon är bara en i raden av de (ofta vänster-) kvinnor som den senaste tiden har berättat om hur förföljelse blivit allt vanligare i svenska förorter.
Fundamentala islamister styr hur de rör sig och klär sig, förklarar Kakabaveh. Det odlas både hederskulturer och jihadkrigare. Hon pekar också ut flera av orterna. Angered. Alby. Rosengård. För att bara ta några exempel.
Detta gillar inte V-ledningen. Att ”peka ut förorten” ökar splittringen, skriver partisekreteraren Aron Etzler m fl (Aftonbladet 6/7). De avfärdar vittnesmålen från förorterna som ”ryktesspridning och generaliseringar”. Förtryck finns överallt och är ett resultat av fattigdom, är tesen.
Men att förtryck finns i flera skepnader är knappast en anledning att blunda när det tar obekväma uttryck. Och som Sara Mohammad konstaterar: ”Om fattigdom vore hela svaret skulle Saudiarabien vara kvinnoparadis”.
Det är som att många som annars ser strukturer var än blicken vänds plötsligt envisas med att hänvisa till individer när hederskultur förs på tal.
Det är tragikomiskt att se vad som händer när två ”struktur”-analyser kolliderar. Det visar sig hur intellektuellt tunt allt tal om strukturella samhällsproblem egentligen är. Man kan bara hantera en ”struktur” i taget, annars rasar hela korthuset.
Ena stunden är det strukturell rasism att påpeka att den muslimska världen har en syn på kvinnan som underlägsen mannen. Nästa stund är det strukturell diskriminering att kvinnor inte har samma (eller bättre) position som män i olika sammanhang. Men när de båda behandlas samtidigt, ja, då går man över till att tala om ”generaliseringar”.
Vilken dråplig komik — om det inte varit om så allvarliga ting som individers rätt att leva i frihet och att kritisera förtryck även när det sker i en religions namn!