Dödliga konflikter runt om i världen ökar, främst på grund av islamistisk extremism. Ändå är motståndet mot det bestialiska mördandet svalt, oengagerat och utan handlingskraft. Varför? En viktig orsak är den så kallade antirasismen, denna vänsterrörelse som anser att all kritik mot annat än vita män är rasism och främlingsfientlighet.
Samtidigt har denna vänsterrörelse alla nyhetsmedier i sin ficka. Det gör det omöjligt att föra en seriös diskussion om islam och muslimers ansvar för det våld som utövas i dras namn.
Några undantag finns dock som bekräftar regeln. På Brännpunkt i Svenska Dagbladet skriver Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk filosofi vid Uppsala universitet, Muslimer terrorns skarpaste kritiker, om hur brutaliteten kan förklaras och hur motsättningarna inom islam ser ut på ett teologiskt och filosofiskt plan:
En förklaring till att Islamska statens (IS) ideologi blivit en så stark drivkraft för somliga människor att de är beredda att bryta mot alla etiska normer, är att dessa människor dras till den fatalistiska tolkningen av islam där allt i livet framställs som förutbestämt. Allt de gör påstås ske i enlighet med Guds vilja. Denna uppfattning fråntar dem deras personliga ansvar och de förvandlas till viljelösa utförare av en gudomlig vilja.
Karaktäristiskt för denna tolkningstradition är att den inte ger något som helst utrymme till det mänskliga förnuftet och det kritiska tänkandet. Detta ligger i linje med IS-ledaren al-Baghdadi, som i sitt tal förra sommaren förklarade krig mot inte bara väst och shiamuslimer utan också mot islamisk filosofi och rationalistisk teologi. Han agerar utifrån salafismens idétraditioner som i sin jakt på den uppenbarelsebaserade urteologin anklagar den rationalistiska islamiska teologin för att ha besudlat den islamiska läran. Filosofi och rationalistisk teologi anklagas för att bygga på opålitliga kunskapskällor.
Unga människor som ansluter sig till terrorsekter som IS begår de mest brutala handlingarna under förevändningen att någon religiös ledare eller teolog har legitimerat dem. Varje form av ondska, hur vämjelig den än må vara, blir på så sätt tillåten.
Helt korrekt jämför Fazlhashemi IS med Pol Pot som begick folkmord på sin egen befolkning i Kambodja och dödade omkring 1,7 miljoner människor. Talande är att när det skedde på 1970-talet så pratade Socialdemokraterna i Sverige väl om Pol Pot. Det visar hur groteskt naiva svenska politiker kan vara i storpolitiken.
Att bagatellisera islamistisk extremism är alltså inget nytt, utan följer ett mönster där svenska etablissemang gärna vill stå på tredje världens sida och ser det som att man är solidarisk, antikolonial och antirasistisk. Ivern att vara antirasist är så stor att man ger sitt moraliska stöd för folkmord och blodbad.
En annan förklaring är att socialism och kommunism har tydliga likheter med den uppenbarelsebaserade islamismen: utopismen. Man ska skapa ett helt nytt samhälle sedan man totalt förkastat den rådande ordningen. Utopins mål är så goda att man på vägen kan göra sig skyldig till massmord. Godheten är ändå på sikt större.
Artikelförfattaren vill lyfta fram, och rubriken handlar om, inom-muslimska kritiker av extremismen. Där blir dock texten väldigt kort:
IS världsbild har emellertid fördömts av muslimer. Bland annat av sunniislams främsta lärosäte al-Azhar och dess shiitiska motsvarighet i Najaf. Den skarpaste kritiken kommer dock från en förnuftsorienterad teologisk tolkningstradition inom islam som dömer ut IS handlingar som ren och skär ondska.
Är dessa röster verkligen starka och representativa? Varför har vi i så fall inte hört något om dem i den internationella samhällsdebatt som pågått åtminstone sedan 11 september 2001? Fazlhashemi nämner inte ett enda namn på en framstående teolog som stora skaror muslimer respekterar och lyssnar till.
Självklart är de flesta muslimer förnuftiga i sin vardag, men jag tycker Ayaan Hirsi Ali ännu efter mer än tio år har fått rätt om att det inte finns några ledare (varken religiösa eller politiska) inom islam som står upp för förnuftet och tar kampen mot fundamentalismen.
Detta är ju den avgörande förklaringen till att våldet trappas upp globalt från islamisters sida. Artikelförfattaren har givit en inblick i tänkandet, men var är ledarna inom den muslimska civilisationen som står upp och tar kampen mot våldsverkarna? Om några sådana fanns, skulle inte den kristna världen behöva ingripa.