I dag publiceras Sifo som visar att Alliansen är största regeringsalternativ: 41,6 procent mot 39,9 för rödgröna (mätningen utförd 1-11 juni). Därmed bekräftas tidigare mätningar som visar att regeringssidan förlorar väljare och blivit mindre än Alliansen. Novus ger Alliansen 40,4 procent mot 39,8 (vid mätning genomförd 20/4-17/5). Dessförinnan kom Demoskop som gav 41,8 procent till Alliansen och 39,5 till regeringssidan (mätning utförd 28/4-6/5).
Men det vi ser är en tävling mot botten.
De rödgröna vann inte förra årets val. De gick inte framåt på något sätt. Nej, det var Alliansen som tappade väljarstöd från 49,3 procent till 39,4.
Samma sak kan sägas nu. Alliansen leder inte därför att de gått framåt och presenterat en tydlig politik. Nej, de leder i opinionen därför att de rödgröna tappar väljarstöd.
Frågan är hur länge denna kamp mot botten ska pågå. Regeringsalternativen ser oerhört bräckliga ut. Osäkra. De rödgröna därför att de gör bort sig hela tiden, vilket konstitutionsutskottet bekräftat genom historisk mängd prickningar av statsråd. Allianspartierna därför att deras linje efter regeringstiden är höjd i dunkel.
Jag skulle vilja se en kamp liknande den Jan Björklund sarkastiskt föreslog Stefan Löfven i förra veckans partiledardebatt: en vänsterregering som agerar vänster och dramatiskt höjer skatterna, förbjuder deltider, kvoterar föräldraledighet och allt annat förmynderi vänstern alltid stått för. Och ett Alliansalternativ som lägger fram en tydlig politik med liberalisering av arbetsmarknaden, stärker meritokratiska principer i socialförsäkringar och bidragssystem och intar en pragmatisk och realistisk hållning till hur många nya människor ett i hög grad planstyrt samhälle som det svenska (från plan- och bygglag av bostäder till arbetsmarknadslagar kring jobb) kan ta emot. Man behöver i sann borgerlig tradition beskriva avvägningar mellan motstridiga mål — och förkasta vänsterns utopiska utrop.
En sådan tydlighet skulle de flesta väljare önska. Så varför inte ge dem det? Varför mumla, titta ned i backen och skämmas över sin politik? Ta strid!