På tredje dagen av Engelsbergsseminariet med Ax:son Johnsons stiftelse, och efter nästan 30 föredrag hade turen kommit till Rana Mitter, Oxfordprofessor i kinesisk historia. Han sa skämtsamt att det kanske var dags att ta upp konflikter som rör 70 procent av världens befolkning, de i Asien.
Han påpekade att Kina i strävan efter att öka sitt inflytande över världspolitiken nu lyfter fram andra världskriget. I en av de stora konferenser som hölls mellan de allierade under kriget deltog Kinas nationalistiske regeringschef Chiang Kai-shek, och han utlovades stöd i kampen mot Japan.
Ironiskt nog använder kommunisterna nu sin ärkerivals uppgörelse med västmakterna för att legitimera sin expansion i regionen. Man påpekar också från Peking att omkring 14 miljoner kineser dog i kriget mot Japan och dess allierade, Nazityskland. Genom striderna i Kina tvingades Japan binda stora trupper där som annars skulle kunnat användas mot USA och Storbritannien i andra delar av Asien.
Dessa fakta gör läget komplicerat eftersom Japan efter kärnvapenbombningarna kapitulerade och under ockupationen blev västs allierade, medan Kina efter kommunisternas maktövertagande 1949 blev fiende.
Mitter menar att Kinas insats under andra världskriget är värd större erkännande än hittills. ”Men det politiska argumentet att Kina skulle förtjäna större inflytande över Asien idag på grund av det man gjorde för sju årtionden sedan är inte särskilt accepterat utanför Kina”, summerar han.
Ja, vi borde ägna mer tankemöda åt vilken självbild och argumentation som Kina och andra framväxande nationer har för att bättre förstå den nya värld som utvecklas framför våra ögon.