Integrationen för krig till Sverige

Ett vittne till massakern på restaurang på Hisingen igår säger, ”Det är som att leva i ett krig”. Och det är nog vad vi har att vänta oss. Den ”integration” som svenska partier står för betyder att traditioner, kulturer och beteendemönster från Mellanöstern och övriga världen är lika viktiga att ta till sig som den kultur och sociala normer som funnits i Sverige fram till 1970-talet. Och det kan inte betyda något annat än att krig är något som vi måste räkna med, på samma sätt som man måste räkna med det i andra delar av världen (särskilt gäller det länder varifrån de flesta nyanlända kommer).
Integration för med sig krig och besinningslöst våld. ”Brutaliteten, den totala respektlösheten för människoliv skakar”, skriver Expressen om attacken med två automatvapen mot cirka 20 restauranggäster på Vårväderstorget.
Jag är så innerligt trött på de politiker som talar om integration som något positivt. Det enda rimliga är assimilering. Men det kan vara försent för det. På ett lunchföredrag idag hörde jag företagaren Bijan Fahimi, med rötterna i Iran, ge sin syn på islam. Han fick frågan om assimilering är möjlig. Med de volymer av nyanlända från muslimska länder som Sverige tar emot ser han inte det som möjligt. I förorterna växer man upp utan att träffa en enda svensk. Hur ska man då kunna assimileras?
Vi har öar av bostadsområden där kulturer och beteendemönster är mer lika andra delar av världen och helt avskilda från det omgivande svenska samhällsklimatet. I dessa områden hålls kvinnorna mycket hårt. Fahimi förstår inte hur feminister kan blunda för de mest kvinnofientliga tendenser som finns i vårt land, just i dessa områden.
Jag undrar hur länge riksdagspartierna kan undgå att tala klartext: vill man ha integration till priset av krig? Och om man inte vill det, är man beredd att begränsa volymerna av invandringen till en nivå som gör det möjligt att uppnå assimilering?
Tilläggas kan att det är höjden av cynism att lyfta fram skärpa vapenlagar som en lösning på våldet, så som socialdemokrater i både Göteborg och i regeringen nu gör.  Att utmåla vapnen som orsaken till våldet i Göteborg är som att påstå att andra världskriget berodde på större stridsvagnar och inte på Hitler och nazismen. Hur fåniga får politiker bli?