Nordlander diktar giftigt om talibaner

Ibland kan man undra hur dokumentärfilmaren Tom Alandh väljer sina objekt. Men senaste filmen som sänds i SVT om textförfattaren Lars Nordlaner är något av det bästa svenskproducerade jag sett på länge. Jag hade aldrig hört talas om Nordlander, men alla som är något i svenskt musikliv tycks känna honom. Han har skrivit texter till Monica Zetterlund, Tommy Körberg, Lill Lindfors, Lill-Babs, Björn Skifs, Lasse Berghagen med flera.
Dokumentären Hellre en skrynklig själ än ett slätstruket liv (SVTplay) förmedlar svensk musikhistoria som i alla fall inte jag kände till och blir samtidigt ett djupsinnigt porträtt av en annorlunda person med bohemiskt liv och leverne.
Nordlanders begåvning framgår tydligt i den här synnerligen aktuella — och politiska — text som han skrev inför sin 70-årsdag (till visan Med en enkel tulipan):

Från en enkel taliban
nånstans i Afghanistan
kom en begäran
som gav mig äran att bombardera.
Med sitt sprängande begär
är han till allahs besvär
men har begåvat och heligt lovat:
det kommer mera.
Med tungan välsmord står han och ältar
ett laddat budskap som blivit skevt,
han tror att självmord kan skapa hjältar,
men det beror väl på hur vi levt?
Han har rätt så kort stubin,
det blir lätt en ruin,
för vad han sprider
får folk som lider betala priset.
Hur ska den mannen få själens frälsning
då han vill vrida vår tid ur led,
han borde lyssna då världens hälsning
är att han lämnar sitt krig i fred.

Den här texten är ju bättre än många satirteckningar….
Om sin ålder säger han: ”Vi bör dö unga, men så sent som möjligt”. Smarta, originella och enkla ordvändningar formligen väller fram ur Nordlander.
Man frågar sig, precis som Tom Alandh, varför kände jag inte till honom förut?