Medier kryper inför jihadisternas våld

Tidningen Expressen är värd beröm för redaktionens rakryggade hållning att dagen efter blodbadet mot satirtidningen Charlie Hebdos publicera deras teckningar i fler uppslag med översättningar och kommentarer från olika håll. Några andra medier följde så småningom efter (SVT, TV4 Nyheterna, DN) och publicerade satiren som fick muslimska extremister att döda 12 personer i onsdags.
Men intrycket är fortfarande att svenskt mediefolk inte riktigt vill stå upp för yttrandefriheten. Man gör hela tiden nervösa och kalkylerade överväganden om vad priset för att publicera kan bli, innan man gör det. Så agerar journalister i diktaturer. Den mentaliteten har terroristerna nu lyckats etablera i västvärlden. Några terrordåd till mot redaktioner och jihadisterna har nått sitt första mål, att tysta det fria ordet, på vägen att besegra västvärldens dekadenta yttrandefrihet, demokrati och pluralism.
En nyttig idiot som gärna hjälper till är Expressens Mats Larsson i dagens krönika. Han tycker inte vi ska försöka vinna över dessa extrema islamister eftersom andra ”ismer” är värre. Hursa? Visst var kommunismen och nazismen ansvarig för betydligt fler dödade under förra århundradet i Europa och kommunismen håller än idag i Kina över en miljard i förtryck, men för oss i Europa idag är det tydligt vilken ”ism” som orsakar hatiska blodbad.
Riktigt bisarr blir Mats Larsson när han utmålar Neville Chamberlains fredssträvanden 1939 som något sorts föredöme. Är det något Chamberlain symboliserar är det ju dåraktig undergivenhet mot våldsamma extremister och naiva utrop som ”fred i vår tid” samtidigt som nazisterna rustade upp allt vad de förmådde för att senare försöka krossa all frihet.
Mats Larsson menar också att vi inte ska skydda oss mot den här sortens terrorism. Min fråga blir då: är krönikören beredd att offra sina egna anhöriga på detta imbecilla budskaps altare? Det Larsson skriver kan bara framföras av någon som anser sig själv aldrig behöva betala det pris han menar att andra ska tvingas betala för den anspelade ”vidsyntheten”.
Krönikan är ett exempel på det sjukligt inskränkta tänkande som finns på svenska redaktioner.
Självklart ska vi inte sträcka upp händerna i luften och låta oss skjutas av jihadister. Vi ska försvara vår frihet i Winston Churchills anda. Vi ska skydda oss på alla de sätt vi kan, naturligtvis utan att vidta kontraproduktiva medel som undergräver friheten. Visst är det tragikomiskt att de som vill framstå som vidsynta alltid utmålar de som vill försvara friheten som farligare än de totalitära krafter som helt uppenbarligen begår våldsdåd?
Nej, den här sortens underdånighet gentemot våldsverkare har ingenting med vidsynthet att göra. Den är livsfarlig om det blir allvar eftersom denna pacifism i sin kärna känner beundran inför våldsverkarna. Författaren George Orwell skrev 1945 om sina erfarenheter av hur fredsivrande engelsmän och fransmän reagerade på Hitlerväldet:

Pacifistisk propaganda kokar normalt ner i att påstå att den ena sidan inte är bättre än den andra, men om man närmare studerar texter av intellektuella pacifister finner man att de ingalunda uttrycker neutralt avståndstagande utan nästan uteslutande är direkt avståndstagande mot Storbritannien och USA … Efter Frankrikes fall stod franska pacifister i ett val de brittiska kollegorna inte behövde göra, och de flesta gick över till nazisterna … Pacifistiska författare har skrivit lovordande om Carlyle, en av de intellektuella fäderna till fascismen. Det är när allt kommer omkring inte svårt att känna hur pacifism … i hemlighet bär på en beundran för rå styrka och framgångsrik brutalitet.

Mats Larsson och budskapet i hans Expressenkrönika passar in i Orwells analys. Larsson är mer kritisk och misstänksam mot dem som vill agera för att bevara friheten än mot dem som genom våld och död vill förinta den. Jag tog upp denna underliggande och fördolda beundran inför jihadister bland svenska journalister i bloggen 2005 (se här), inspirerad av Christopher Hitchens.
Min slutsats för tio år sedan var: ”De säger sig stå för fred och vara emot krig, men stöder i realiteten de mest brutala och bestialiska dårarna i världen.”
Det tycks gälla än.