I eftermiddag röstar riksdagen igenom Alliansens förslag till statsbudget för 2015. Därmed är landet statsfinanser tryggade i ett år framåt. Det är det viktigaste just nu.
Därefter kommer frågan vem som ska administrera Alliansens ekonomiska politik. S-MP-regeringen kommer förmodligen att avgå. Den kan stanna kvar över julhelgen för att kunna utlysa nyval, men få tror att partierna vill möta väljarna öga mot öga efter sitt regeringshaveri.
Om Stefan Löfven avgår ikväll har talmannen i uppdrag att föreslå den statsministerkandidat som kan skapa den mest stabila regeringen under rådande omständigheter.
1. Talman Urban Ahlin (S) kommer förmodligen att först fråga partikamraten Stefan Löfven om han vill bilda en enpartiregering, formellt därför att han är partiledare för största partiet i riksdagen. Om han står fast vid det han sagt tidigare kommer han att tacka nej, eftersom han inte vill regera med en borgerlig budget.
2. Talmannen vänder sig då till Alliansen som största block i riksdagen. Moderata riksdagsgruppen kan då fråga Fredrik Reinfeldt om han vill komma tillbaka. Han är fortfarande partiledare. Han avgick därför att han inte lovat fortsätta i opposition. Nu kan han få en ny chans. Jag har intryck av att Reinfeldt, på det sätt han avgick, inte har intresse av att fortsätta. Då är frågan om Moderata riksdagsgruppen vill utse Anna Kinberg Batra till sin statsministerkandidat även om man därmed skulle föregå partiets val av ny partiordförande. Det skulle vara bakvänd ordning och man vill kanske inte ta det beslutet. Då är det Annie Lööf som kommer ifråga som partiledare för näst största Alliansparti. Själv tycker jag detta vore mest intressanta lösningen. Men Alliansen kan med hänvisning till Sverigedemokraternas villkor hävda att man inte har möjlighet att föra sin politik med det skakiga parlamentariska läget.
3. Talmannen har då att finna en lösning utanför de tre maktpolitiska blocken. En mejllista jag deltar i spekuleras det i att man får göra som på 1920-talet, då det också saknades två fasta block som står emot varandra. När inget parti ville regera utsåg kungen en expeditionsministär med ämbetsmän snarare än partipolitiker. Talmannen skulle då kunna tillfråga förre talmannen Björn von Sydow (S) och förre landshövdingen Mats Svegfors (M) att ställa sig i ledningen för en partipolitiskt obunden regering som administrerar statsmakten tills vidare.
Det är med andra ord rörigt. Men på inget sätt förvånande. Denna blogg varnade i somras för att detta spektakel skulle uppstå om inte Alliansen fick tillräckligt folkligt stöd.
Bäst vore ändå om vi fick nyval i mars. Då kan svenska folket begrunda vilka de vill ska styra riket.