När P1:s Godmorgon Världen i “panelen” denna morgon vågar diskutera frågan om det behövs ett tak för antalet nyanlända och dessutom två av tre panelister svarar ja, då har något hänt i svensk samhällsdebatt.
Verkligheten börjar tränga sig på i den svårt infekterade och djupt dogmatiska frågan om hur många invandrare Sverige klarar av.
Det var förre migrationsminister Tobias Billström som, från etablerat politiskt håll, började diskutera frågan om volymen på invandringen. Han fick löpa gatlopp för att han nämnt något så fruktansvärt oförsvarligt som att mottagandet försvåras om antalet blir mycket stort.
I valrörelsen skrev Sara Skyttedal från Kristdemokratiska ungdomsförbundet debattartikel med budskapet, Vi måste börja diskutera gräns för antalet flyktingar. Hon fördömdes även av sitt eget parti. Så får man inte tänka.
Moderata företrädare i Stockholmsregionen har efter valet erkänt att något är fel och förespråkar liberalare arbetsrätt:
Vi måste förena en öppenhet mot omvärlden med tydliga krav på den som söker sig till och vill stanna i Sverige. Krav på att aktivt delta i samhällsliv och arbetsliv, att försörja sig och att bidra. Det i sin tur kräver att vi öppnar för en bredare arbetsmarknad, inte minst inom tjänstesektorn.
Och i förra veckan började även liberaler medge att debatten behöver breddas. På Expressens ledarsida skrev Anna Dahlberg, Nivån kan inte vara tabu i flyktingdebatten:
Sverige tar numera emot fler asylsökande än stora länder som Frankrike och Storbritannien. Och sett till befolkningsmängd finns det inget annat land som är i närheten av våra nivåer. Antingen måste Sverige skaffa sig en uthållig samhällsberedskap för detta eller så måste vi se över vårt åtagande. Sannolikt behöver vi göra bådadera.
I P1 denna söndagsmorgon stod Dahlberg på sig och fick medhåll av liberale krönikören Carl Rudbeck. Sverige kan inte ta emot hur många som helst.
Jag vill påstå att detta är ett genombrott i svensk samhällsdebatt. Dahlberg stack inte ut huvudet för att vid minsta kritik backa från sitt budskap. Hon fortsatte hävda uppfattningen att volymen av nyanlända måste diskuteras.
Tänk om detta skett under början av 00-talet då Lars Leijonborg fick stark kritik för kravet på språktest som del i processen för svenskt medborgarskap. Då hade Sverigedemokraterna aldrig vuxit från den nivå på 2-3 procent man hade vid denna tid.
Samtidigt kan jag inte annat än känna respekt för demokratins livskraft och inneboende dynamik när den tvingat fram öppenhet. Eftersom de etablerade partierna och medierna tystade ner en viktig samhällsfråga, växte Sverigedemokraterna snabbt och tog plats i riksdagen 2010. När ingenting hände ordnade vårt demokratiska system det så att Sverigedemokraterna 2014 fick en mäktig position som vågmästare i riksdagen och många kommuner.
När ett lands ledarskikt missköter sin uppgift och försöker förtiga problem ser demokratin till att frågorna kommer upp på dagordningen underifrån.
Nu när Sverigedemokraterna har en central roll kan frågeställningarna inte längre förtigas. Etablissemangen tvingas ut på banan och inser att de måste börja tala klarspråk och göra de svåra avvägningar mellan olika principer som man så länge försökt undanhålla en öppen debatt.
I P1 utspelade sig således följande dialog:
Programledare: Tar Sverige emot för många asylsökande?
Anna Dahlberg, Expressen: Ja.
Carl Rudbeck, Sydsvenskan: Ja.
Per Wirtén, Dagens Arena: Nej.
Dahlberg: I relation till vår kapacitet och i relation till hur många andra EU-länder tar emot så tycker jag att vi måste väcka den här frågan. Flyktingmottagningen håller på att haverera. Tiotusentals människor med uppehållstillstånd kommer att sitta fast på asylboenden. Arbetsförmedlingen larmar. Kommuner har inga bostäder. Man måste ta in detta. Vill vi ha ett ordnat mottagande? Vi klarar inte av den här nivån.
Rudbeck: Vi har inte de fysiska möjligheterna att ordna ett bra mottagande. Så länge vi inte har det måste vi sätta ett visst tak. Frågan kan också förstöra det Europa vi känner. England kan mycket väl gå ur EU på grund av asylfrågan. Marine Le Pen kan bli Frankrikes president på grund av asylfrågan. Vi måste se konsekvenserna av en asylpolitik med de här dimensionerna.
Wirtén: Läget är allvarligt. Vi måste faktiskt prata om det här. Jag har inget emot diskussionen, inte heller att man diskuterar i kvantitetstermer som läget är just nu.
Till och med vänsterdebattörer säger nu att de vill diskutera volymer för invandring. Ja, men varför gjorde man inte det för åtta-tio-tolv år sedan? Fram till Sverigedemokraternas valseger har alla som yppat minsta antydan om att volymen i invandringen har betydelse omedelbart stämplats som rasister, främlingsfientliga och extremister.
Man kan säga att demokratin underifrån straffat denna etablissemangens taktik mycket hårt genom att ge SD deras starka vågmästarposition.
Ta nu ansvar och släpp maktarrogansen, på det sätt som panelisterna i “Godmorgon Världen” gjort idag. Diskutera sakfrågan utan att brännmärka meningsmotståndare.