S, M och ritualen i partiledarval

I Expressen skriver KG Bergström, M är på väg att göra ett misstag:

För mig är det en gåta att inte Moderaterna ens på allvar övervägt att försöka övertala Ulf Kristersson att ta över stafettpinnen från sin gamle överman Fredrik Reinfeldt. Kristersson är debattskicklig och ovanligt påläst till och med i detaljfrågor. Jag är övertygad om att han skulle ha blivit ett större hot mot Stefan Löfven än Kinberg Batra ser ut att bli.

För två månader sedan skrevs i denna blogg, Rätta virket för ny M-ledare:

För mig finns ingen som skulle vara bättre M-ledare och framför allt Alliansens nästa statsministerkandidat än Ulf Kristersson.

Jag missunnar inte någon att bli partiledare. Och jag vill gärna bli positivt överraskad. Men svensk politik är inget dagis där alla kan turas om att leka partiledare. Det är i själva verket elakt och grymt att välja personer vars chanser att lyckas är små eller obefintliga.
Det verkar som att partier som har slutna och sekteristiska partiledarval, som S och M, först måste välja en ledare som misslyckas innan man kan välja en som håller måttet. Gösta Bohman föregicks av Yngve Holmberg, Fredrik Reinfeldt föregicks av Bo Lundgren och Stefan Löfven föregicks av Håkan Juholt. Nu ser det ut som att ritualen sätter igång igen…

Rulla till toppen