Vattenfalls kolsatsning gjordes för tio år sedan

De som vill förbjuda privata aktörer i välfärden tror blint på att det offentliga är bättre. De bör studera Vattenfall. Utmärkt exempel på hur offentligt ägda verksamheter drivs. Skandalerna och de dåliga affärerna avlöser varandra. Idag avslöjar Dagens Industri att Vattenfall gör affärer med korrupta ryska bolag, Vattenfall gör affärer med ryskt skandalbolag:

Förutom att köpet sannolikt strider mot statens ägardirektiv innebär den uppdagade korruptionshärvan också en säkerhetsrisk.

Samtidigt rapporterar TV4:

Statliga Vattenfalls felsatsningar på kolkraft riskerar att kosta bolaget upp till 400 miljarder kronor.

Men denna kolsatsning inleddes under S-regeringens tid. Fokus skrev i en analys 2010, Härdsmältan:

Lars G Josefsson [Vattenfalls vd, utsedd av Göran Persson sommaren 2000] hade knappt hunnit börja innan han köpte koleldade kraftverk i Tyskland och Polen för tiotals miljarder, en process som hade börjat med föregångaren men nu accelererade. Köpen utlöste en kritikkanonad mot Vattenfall och mot s-regeringen. En näringsminister (Björn Rosengren) prickades för styrningen, och hans två efterföljare (Leif Pagrotsky och Thomas Östros) anmäldes till KU, men undgick prickning.
Sommaren 2004 släppte Riksrevisionen en gravt kritiskt rapport om Vattenfall och dess styrning. Vid det här laget var det politiska trycket så hårt att regeringen blev tvungna att agera. Under början av 2005 tog riskdagens näringsutskott fram ett förslag till en extra paragraf som klubbades på bolagsstämman i april samma år: »Bolaget ska inom ramen för kravet på affärsmässighet vara det ledande företaget i omställningen till en ekologisk och ekonomisk uthållig svensk energiförsörjning.«
Nu blev det svårare för bolagsledningen att helt undvika miljömålen. Men den nya paragrafen innehöll ett par luckor. Till att börja med var den begränsad till enbart »svensk energiförsörjning«. Kolet fanns ju i Tyskland. Men ännu viktigare: formuleringen om affärsmässigheten var kvar.

Efter regeringsskiftet fortsatte dock de galna affärerna fram till 2009. Båda politiska blocken är alltså ansvariga. Det bevisar väl att inga politiker duger som ansvariga för tunga, strategiska och för välfärden avgörande verksamheter.
Ändå är det privat näringsliv som i samhällsdebatten hängs ut som skurkar som gör vinster. Är det verkligen offentliga verksamheter som går med miljardförluster vi vill ha?!? Någon gång måste det bli ett stopp på svartmålningen av vinster. Det som hotar välfärden är förluster. Vinster däremot är ett helt nödvändiga inslag i ekonomin om vi vill bevara och utveckla välfärden.
Säg ”Ja” till vinster. Och ”Nej tack” till förluster.