Hur definiera kränkning?

Ser att en del twittrar citat ur dagens gästkolumn i Världen idag, som jag står för:

”Allt som inte är kul uppfattas närmast som en kränkning”

Mindre och mindre allvarliga motgångar tolkas personligt, även om det är regler som gäller alla lika. Därmed upphävs ju själva innebörden i ordet. Ska vi tillåta att språket utarmas och inte längre gör skillnad på verkliga övergrepp och exempelvis dålig service?
Mig tycks det vara vänstern som driver på den här offermentaliteten, för att ställa ”någon annan” till ansvar. Men nog borde vänstern begripa att om man urholkar innebörden i orden så kommer det snart inte att finnas något sätt att tala om verkliga problem? Ska vi devalvera språket till slagord och krav som skriks rakt ut i luften utan urskillning och analys?
Vänstern sitter inte i regeringsställning, men när det gäller språket har vi alla lika stort ansvar att vårda det så att vi kan beskriva händelser och situationer på ett adekvat vis. Detta främst med tanke på dem som råkar riktigt illa ut.

Rulla till toppen