Ett nytt nummer av Neo är påväg, men jag har inte hunnit läsa förra numret klart. I det medverkar en av de mest intressanta personerna i vår tid, skotten och Harvardprofessorn Niall Ferguson. Han är pessimistisk om Sverige och Europa, Misslyckandet kommer att få katastrofala följder. Han dömer fullständigt ut svensk integrationspolitik:
– OECD publicerar avslöjande siffror som visar skillnaden i arbetslöshet mellan utlandsfödda och infödda arbetare. För USA och Storbritannien är den siffran nära ett, det vill säga, det är nästan ingen skillnad mellan utrikes och inrikes födda. Men för Norge och Sverige är samma siffror runt 2,5, det vill säga två och en halv gånger högre arbetslöshet för utrikesfödda.
– Och det är väldigt talande, det visar på det totala misslyckandet med ekonomisk integration. Så om jag är invandrare, eller barn till invandrare, eller barnbarn till invandrare, och inte får jobb, så kan jag legitimt säga att ”systemet har svikit mig”, för jag hade inte stött på samma barriär om jag hade invandrat till USA.
– Jag bor ju i USA nu, och även där finns problem. Men de är mycket mindre. USA är liksom konstruerat för att integrera invandrare i det ekonomiska systemet, oavsett deras kulturella bakgrund.
Och misslyckandet kan sammanfattas i ett enda ord: arbetsrätten. Sedan 70-talet har svensk arbetsmarknadspolitik byggt höga murar mellan dem som är inne på arbetsmarknaden och de som står utanför. Detta för att skydda “rättigheterna” för dem som är inne. Alliansen och i synnerhet Fredrik Reinfeldt har bestämt avvisat varje reformförsök. Priset för att behålla socialistisk arbetsrätt är misslyckad integration. Antingen måste arbetsrätten liberaliseras rejält eller så måste invandringen reduceras. Det är verkligheten som partierna blundar för.
Ferguson vänder sig också mot den beroendekultur som generösa bidragssystem skapar i Europa och USA:
– När du börjar betala människor för att inte arbeta, så skapar du en arbetslöshetsklass. Man tappar snabbt incitamenten att bli anställningsbar, vilket man för vidare till sina barn. Man skapar en beroendekultur.
– Det här liknar det vi sett i USA, där andelen som går på sjukpenning mer än fördubblades på 20 år. Sex procent av amerikanerna i min ålder går på sjukpenning, när det på 80-talet var runt en, två procent. Har befolkningen blivit mindre hälsosam? Nej, vi har tvärtom blivit friskare. Har arbetet blivit tyngre? Nej, vår ekonomi har rört sig bort från det tunga kroppsarbetet.
– Så detta är ett bra exempel på välfärdsstatens inneboende problem – en allt friskare befolkning som får allt mer sjukpenning.
På denna punkt har dock Alliansen lyssnat och insett dynamiken. Sverige har reformerat systemen och tack vare det har vårt land klarat sig bättre än de flesta andra under den ekonomiska krisen.
Ferguson berör andra heta ämnen i Neo-intervjun. Han är alltid intressant att läsa.