När de finns i pocketform läser jag gärna böcker om Socialdemokratin. De finns i massor nuförtiden. Den senaste jag läst är av Aftonbladets Eva Franchell, som ju också jobbat på politiska sidan som pressekreterare till Anna Lindh. Min reflektion över hennes alster, Partiet – en olycklig kärlekshistoria, finns att läsa i Världen idag: Vart tog framtidstron vägen? Där skriver jag:
Hon menar att vänstervågen från 1968 gjorde upp med äldre auktoriteter men paradoxalt nog banade vägen för individualismen.
Eva Franchell har inte fått några översvallande recensioner, men för mig är det den mest intressanta bok om aktuell politik jag läst på länge. Hon tolkar samhällsutvecklingen och Partiet utifrån sina personliga åsikter. Det kan låta trendigt och typiskt, men vem har lagt ut sitt politiska tänkande och sina reflektioner i fulltext så som hon här gör? Franchell har en resonerande och självkritisk ton som jag gillar skarpt.
I bokform blir det personliga något annat än ytliga slängar. Fram växer författarens världsbild. Det är visserligen Franchells egna och ingen annans, men det är faktiskt väldigt intressant att ta del av den. Kanske därför att andra kanaler för samhällsdiskussion — TV- och riksdagsdebatter, nyhetssändningar, tidningsartiklar och sociala medier på nätet — har en stark dragning åt det korta, snabba och oreflekterade. De vanliga kanalerna för samhällsdebatt håller på att haverera i “snuttifiering” och “one-liners”. Men i bokform kan en samhällsintresserad person utmana sig själv genom att tvinga sig att förklara varför man tycker som man gör.
Genom det personliga berättandet blir boken inte heller så där hopplöst högtravande och stel som politiska böcker oftast blir. Med sin informella stil gör hon sina (och mången generationskamrats på vänsterkanten) tankar mer begripliga. Hon speglar också de förändringar i samhällsklimatet som skett från 60-talet till idag och som är viktiga att ha med i all politisk analys men som försvunnit till följd av snuttifieringens trivialisering av politik och samhälle.
Jag berättade detta för en god vän som tyckte att jag också borde “skriva av mig” och pränta ner hur jag ser på sammanhangen. Ta upp de frågor jag inte längre anser att bloggen kan förmedla.
Denna idé är lockande. Kanske borde ett manus med arbetstiteln “Vart tog politiken vägen? ” eller “Från Åsanissemarxist till liberalkonservativ” påbörjas. Har du annat förslag till titel eller vill tipsa om uppslag i en berättelse om politik från mitt tonåriga 70-tal till idag, skicka gärna ett mejl till dick[a]erixon.com