Statsminister Reinfeldt firar idag sin 48 årsdag. Han är redan den åttonde längst sittande statsministern i Sverige. Han har passerat Thorbjörn Fälldin och om fyra månader går han om Arvid Lindman och Ingvar Carlsson som båda var statsministrar i 7 år och några dagar.
Göran Persson satt 61 dagar längre än Olof Palme, 10 år och 198 dagar. För att slå dessa båda behöver Reinfeldt regera fram till 22 april 2017. Det skulle inte förvåna mig om det är ett datum han vill nå fram till. När man så länge som Reinfeldt innehaft det högsta offentliga ämbetet i landet en vanlig medborgare kan inneha, tror jag inte man kan blunda för historien. Om han vinner valet 2014 och avgår senvåren 2017 slår han alla statsministrar utom Tage Erlander, Louis De Geer, Per Albin Hansson och Erik Gustaf Boström.
Ingen dålig bedrift av grabben från villaförorten Täby.
Vad har han uppnått så här långt?
Ja, själv anser jag det vara en bedrift att sänka skattetrycket från 48,3 procent av BNP 2006 till 44,2 procent år 2012. Skatterna är fortfarande alldeles för höga, men utvecklingen går i rätt riktning.
Tillväxten i landet, som BNP per capita, har vuxit från 362 600 kr till 374 200 kr, alltså 3,2 procent på sex år. Inget lysande resultat i sig, men det är starkt med tanke på den internationella konjunkturen.
När det gäller jobb och sysselsättning konstaterar SCB i sin senaste rapport att andelen ungdomar “som varken arbetar, studerar eller går ett arbetsmarknadspolitiskt program … var 7,5 procent år 2011. Det gör att Sverige tillhörde den grupp länder som hade lägst andel personer i denna grupp.”
Antalet sysselsatta i åldern 15-74 år uppgick enligt SCB under det första kvartalet 2013 till 4 609 000 personer, vilket är en ökning med 38 000 jämfört med motsvarande kvartal 2012. I SCB:s rapport om arbetskraftsutvecklingen finns detta diagram över utvecklingen sedan 2005:
Denna sysselsättningsutveckling har skett medan omvärlden gått in i djup ekonomisk kris. Samtidigt har Sverige statsfinanserna i ordning. Inga skenande underskott som i tidigare lågkonjunkturer.
Inget dåligt resultat.
Visst saknar Fredrik Reinfeldts regeringstid så här långt de där radikala och omvälvande politiska förändringarna som media och vi som följer politiken utifrån önskar oss. Men det är väl just detta som är Reinfeldts signum: att avstå från dramatiska och teatrala åtgärder för att i lugn och ordnade former förändra samhället i gynnsam riktning.
Vinner han valet nästa år har han alla möjligheter att bli en av Sveriges främsta statsministrar genom tiderna.