Tysk vår

Igår höll Axess seminarium på Engelsbergs bruk om Tysklands framtid. Tyskland som i krisernas spår växer fram som garanten för eurovalutan och därmed för hela Europaprojektet.

Höjdpunkten får nog sägas vara när professorn i idéhistoria Svante Nordin frågade Tysklands ambassadör i Sverige, Harald Kindermann, om han kunde reflektera över det faktum att Tyskland är en så ung nation, bara 23 år. Det hade under seminariets gång, med elva föredragshållare vuxit fram en bild av att landet ständigt startat på nytt. Först när de olika staterna gick samman 1870, sedan efter den mänskliga och moraliska katastrofen 1945 och sedan igen efter murens fall och återföreningen mellan öst och väst 1990.

Ambassadören såg först frågande ut, men fann sig snabbt. Han konstaterade att omvärlden efter 1945 och efter 1990 hade litat på Tyskland, och att det ansvar Tyskland nu tar för euron är ett sätt att återgälda det förtroendet.

Han var också tydlig med att man från tyskt officiellt håll inte kommer att ge sig in i spekulationer om vad som kan hända om euroländer inte klarar ut krisen. Det är bara att så frön som förvärrar läget.

Annars var bilden som gavs att Tyskland nu bär Europaprojektet på sina axlar.

Skillnader och likheter med Sverige diskuterades och fokuserades mest på att bildning och faktabaserade diskussioner står högre i kurs i Tyskland, både i pressen och i politiken. I den meningen ligger man ”efter” Sverige som ju gått från bildningsideal till ytlighet på några decennier, både till höger och vänster.

Om Tyskland klarar av sin nya helt dominerande ledarroll i eurokrisens spår kommer vi att få ett besked om 22 september, då de tyska folken i delstaterna går till förbundsdagsval.