S-kongressen visar: partiet är inte regeringsdugligt

Valet av Omar Mustafa till S-toppen är intressant. Man väljer i partistyrelsen in en person som är ordförande för en organisation som i sina stadgar hävdar att män och kvinnor har olika uppgifter som med nödvändighet leder till ”skillnader i varje köns lagliga status”.  Man kan därmed hävda att partiet stöder könsdiskriminering.
Denne Omar Mustafa bjuder dessutom in antisemiter från Mellanöstern utan att skämmas. Han gillar på Facebook Muslimska Brödraskapets chefspredikant Yusuf al-Qaradawi som hyllar Adolf Hitler. Därmed är han en rasist i S-toppen vilket antyder en anpassning av partiet till islamistisk extremism.
Allt sker naturligtvis i mångkulturens och toleransens namn.
Men också för Socialdemokraterna borde finnas en gräns för toleransen för åsikter även bland muslimer. Det är primitivt att försvara och premiera en muslim vilka åsikter denne än har, och hänvisa till tolerans och mångkultur. Men det gör uppenbarligen Socialdemokraterna. Det avslöjar en djup inkompetens i grundläggande värderingsfrågor. Värderingar har nämligen inget med hårfärg eller religion att göra. Den som är emot att lagstiftningen ska vara lika för män och kvinnor är könsdiskriminerande även om denne person tillhör en etnisk minoritet. Men det verkar som att socialdemokrater inte kan ha två tankar i huvudet samtidigt.
Genom sitt val av Omar Mustafa har S också val att ta avstånd från integration till förmån för ett samhälle med enklaver som lyder under olika rättsskipning. I G-P skriver idag Salam Karam om Omar Mustafa och hans organisation, Skapar förvrängd bild av muslimer:

Genom att prata om ”muslimernas mänskliga rättigheter” snarare än mänskliga rättigheter i en generell form, försöker Islamiska förbundet skapa en debatt där muslimer skiljs åt från det övriga samhället och där ett ”vi”- och ”dom”- samhälle skapas. Det är en multikulturalistisk syn där människor delas in i olika etniska och kulturella grupper och vad som är rätt och fel. Vad som är en mänsklig rättighet blir en fråga som varje grupp och kultur själv får avgöra.

Detta är en radikalisering av svensk integrationspolitik i en riktning som jag tror få i Sverige vill se, inte ens särskilt många S-väljare.
Det S-kongressen med sitt val visat är att partiet inte är regeringsdugligt. Nu hävdar vissa att kongressen inte hade en aning om vem de valde in i styrelsen. Isåfall gör det inte saken bättre. Ett parti som inte vet vilka åsikter de personer har som man ger förtroende att sitta i dess högsta ledning är inte heller regeringsdugligt. Några kriterier och kompetenskrav borde ett parti ställa internt om man inför svenska folket begär att få bilda regering efter nästa val. Vilka dårar kan annars utses till ministrar?
På ett sätt är det faktiskt värre att välja in en rasist utan att veta om det, än att medvetet välja in en rasist i partistyrelsen för att nå nya väljargrupper. Varför? Därför att en organisation som inte vet vad den gör, är ytterst svår att förutse. I internationell politik bygger samarbete och diplomati med diktaturer och mördrarregimer på att man då vet hur de tänker och agerar. Kunskap skapar förmåga att förutse aktionsmönster. Bättre att känna sin fiende än att möta en helt oberäknelig motståndare.
Om Socialdemokratin är så ledarlös, så oberäknelig och så värdenihilistisk att man i kvoteringens namn väljer in vem som helst som har ”rätt” bakgrund, namn och hårfärg kommer det att bli svårt att veta vilka idéer detta parti kan få för sig om det kommer i regeringsställning. En sådan situation kan bli livsfarlig för Sverige och dess invånare.
Se mer: Rasistiska, homofoba, och könsdiskriminerande åsikter är inte acceptablaAnpassningen till islamisterna, S-taktiken blev en katastrof, Här ’gillar’ Omar Mustafa extremisterna.