Sex flugor i en smäll av Cameron om Europa

Det mesta i EU är grått, tråkigt och ständigt mer byråkratiskt och ogenomträngligt. Vilket brott mot trisstessen det blir när en regeringschef för en gång skull talar om grundläggande värderingar, om den historiska tanken bakom idén med en europeisk gemenskap.
Storbritanniens premiärminister David Cameron höll igår det bästa tal om Europa jag hört. Det är inte lika bra som George W Bush andra installationstal 2005 om människors rätt till frihet i världens alla länder, men väl det näst bästa talet under 2000-talet. (Och vilken skillnad mot Barack Obama, vars andra installationstal var så platt och meningslöst att vilken kommunfullmäktigesuppleant som heslt hade kunnat göra bättre.)
Varför var Cameron så bra? Jo, därför att han först och främst hyllade frihandel och öppna gränser, att Europa måste bli konkurrenskraftigt gentemot de framväxande ekonomierna. Samtidigt gör han analysen att EU utvecklas i fel riktning. EU är inte vad brittiska folket röstade ja till när man blev medlemmar.
Det är den sortens övergripande analys som bara statsmän klarar av att göra. Se de stora dragen. Se det positiva men inte blunda för det negativa som måste åtgärdas.
Kritikerna av Camerons tal visar samtidigt hur små och svaga ledare de är genom att anklaga honom för att vilja ”plocka russinen ur kakan”. Standardrepliken mot dem som riktar kritik mot EU:s ständiga byråkratisering. De som säger så har antingen inte tagit del av Camerons tal eller inte förstått. Cameron kritiserar h e l a inriktningen av europasamarbetet, inte ett russin här eller där.
Talet var samtidigt ett mästerverk ur taktisk synpunkt. Cameron är trängd dels av euroskeptikerna i hemlandet (både inom egna partiet och av uppstickarparti), dels av EU-maskineriet som givit Storbritannien allt mindre inflytande. Cameron meddelar nu att han i nästa parlamentsval vill ha mandat att omförhandla EU:s inriktning med övriga EU-medlemmar och ställa slutresultatet inför en folkomröstning, troligen 2017.
Han slår sex flugor i en smäll. Han enar det egna partiet, han får i kommande val trumfkort gentemot oppositionen (som gjorde bort sig igår när de sade sig vara emot en folkomröstning), han sätter hård press på EU som nu vet att Storbritanniens folk kan komma att lämna unionen om inte EU lyssnar på kritiken och går med på ändrad kurs, han etablerar en tydlig europapolitik (något som inget annat nordeuropeiskt land har idag), han går på offensiven och sätter agendan för Europas inre samarbete. Till sist: han etablerar sig själv som en statsman, till skillnad från smilfinkarna som myglar i Bryssels korridorer.
Inte dåligt att klara av i ett tal.
Se mer: SvD, SvD2.