Filantropiskt civilsamhälle eller socialliberal tvångströja?

Välfärdsstaten, som blivit på tok för stor, har urholkat välfärdssamhället. Människor har i Sverige gjorts extremt beroende av staten, vilket Lars Trägårdh påpekat. I Tyskland och USA har relationerna mellan medborgare, civilsamhälle och stat utvecklats på ett betydligt sundare vis. Där har politiken inte låtit staten ta över ansvaret som förr låg i sociala nätverk och frivilliga gemenskaper. Så skedde dock i Sverige genom att formulera ”rättigheter” på det mellanmänskliga planet som staten i egenskap av myndighetsutövare aldrig kan uppfylla.
Staten är helt enkelt en urusel väg att bedriva filantropi och socialt ansvarstagande. Staten agerar med tvångsmakten som vapen. Därmed finns inte en tanke på att människor frivilligt, genom föreningsliv och folkrörelser, är bättre på att ta det sociala ansvaret i varje unik situation — om staten inte lägger sig i och bryter sönder det ömsesidiga utbytet i föreningsliv och civilsamhälle.
Följden av den svenska 1900-talspolitiken blev att de sociala nätverken i samhället vittrade sönder. Thorbjörn Fälldin varnade med stor klarsyn för konsekvenserna redan 1971:

[Utvecklingen] har medfört att hävdvunna sociala kontaktnät brutits sönder. De unga familjerna har hamnat isolerade i en storstadsförort utan den naturliga kontakten med anförvanter och vänner som ingår i det naturliga livsmönstret i ett samhälle. En tillfällig ekonomisk belägenhet får svåra ekonomiska och sociala konsekvenser. En tandläkarräkning kan göra familjen till socialhjälpstagare. (källa)

Frågan är om idéprgramförslaget från C tar vara på de insikter partiet haft, med sina rötter i folk- och föreningsliv. Det är visserligen ingen enkel sak att rulla tillbaka ett halft århundrade av socialistisk indoktrinering, men om man kan skriva om fri invandring (vilket man gör) borde man kunna ifrågasätta nuvarande socialstat.
Jag tycker inte programmet är lika tydligt om de mjuka sektorerna som man är om de ekonomiska. Kanske beror det på att liberalismen när det gäller sociala frågor inte ger någon vägledning, utöver att människor ska vara fria och kunna samverka på frivillig bas.
Det är därför socialliberalen Svante Nycander går till storms mot Centerpartiets utkast till idéprogram för att vara marknadsliberalt. Socialliberaler hemfaller åt socialism när det kommer till de mjuka frågorna. Marknadsliberaler har oftast ingen uppfattning alls, vilket får dem att framstå som kalla och okänsliga. Liberalkonservativa har däremot svar som är förenliga med marknadsliberalism: människors moraliska plikt att ställa upp på varandra. Den som inte tar sitt ansvar blir inte straffad. Det är fullt lagligt att inte hjälpa till. Man får vara en skitstövel. Det är fritt val. Det sociala priset kan bli högt om man inte deltar.
Ett på frivillighet grundat civilsamhälle är betydligt mer humant än ett statscentralistiskt som i lag slår fast mängder med rättigheter som staten inte kan uppfylla. I ett samhälle som grundas på frivilliga sociala gemenskaper blir få ensamma. Varje medborgare kan på sitt sätt ställa upp på andra. På det sättet blir de sociala nätverken betydligt mer finmaskiga än när staten via tvång och lagar ska förutse alla situationer.
Jag tror att skälet till att programförslaget väcker sådan upprördhet är att det presenterar god argument för välstånd på marknadsekonomisk grund, men lämnat de mjuka, sociala frågorna i bakvattnet. Då uppstår en strid mellan socialliberaler som vill använda staten på samma sätt som socialister, och liberalkonservativa som vill ta hand om samhällets sociala aspekter genom medborgerlig gemenskap i frivillighet, byggd på tydlig moral, sociala koder och kristen tradition.
På dessa punkter lämnar programförslaget walk over. Men det är ändå ett steg framåt att man inte hemfaller åt socialliberalt flum som talar om frihet men föreslår tvång. Socialliberalismen är lika hycklande som socialismen. Den säger sig vara för människorna, men vill sätta tvångströja på dem därför att man inte litar på att de kan ta ansvar. Socialliberalism är ett finare ord för förmynderi. Eftersom programförslaget avhåller sig från förmynderi, vill jag ge betyget 3 av 5 i välfärdsfrågorna.
Se tidigare betyg för idéprogramförslaget:
Ekonomi, marknad och ägande: 4,5 av 5.
Teknikoptimism kontra miljöregleringar: 2 av 5.
Politiskt ledarskap: 3 av 5.
Svensk självbild och integration: (kommer snart)
Strategi mellan värdering och pragmatism: (kommer snart)