Less på politiska åsiktsmaskiner

Det jag saknar mest i svensk samhällsedebatt är röster som vågar se längre än till nästa riksdagsval. Som vågar utmana genom att lyfta de stora frågorna. Som diskuterar strategi mer än taktik. På engelska finns en tydlig uppdelning mellan policy, som betyder riktning och sakligt innehåll i politiken, och politics, som syftar på det kortsiktiga tjuv- och rackarspelet mellan partierna. Vi skulle må bra av mer policy och mindre politics.
Varför saknar vi den då? Ett viktigt skäl är mediernas makt. Journalister kräver konkreta svar, vilket är liktydigt med mer politik i form av lagstiftning eller budgetposter. Att bryta sig loss från denna spindelväv av detaljåsikter är en mycket svår uppgift.
En som verkligen behärskade konsten att styra debatten mot strategi istället för taktik var William F Buckley (1925-2008). Han är totalt okänd i Sverige, men var en av de mest respekterade idédebattörerna i USA under 1900-talet. Jag skriver idag om honom i min gästkolumn i Världen idag:

Jag läser just nu lite litteratur om hur republikanerna och det konservativa perspektivet kom tillbaka i amerikansk politik genom Ronald Reagan 1980, efter nära 50 år av ”New Deal” och ”Great Society”.
Återkomsten började med att William Buckley startade tidskriften National Review 1955. Skälet till att han lyckades var att han 1) stod för tydliga grundvärderingar i stället för anpassning till vänstern och 2) använde en inkluderande ton där han gärna tog debatt med alla. Det innebar att han kunde föra samman kristet konservativa på landsbygden med libertarianer i städerna, det som blev Reagans plattform. Man talade om ”Reagan democrats”.
Jag vill påstå att de som vill få folk att stödja det egna partiet inte bara måste ha skarpa värderingar utan också finna vägar att inkludera, i och för sig inte helt kompatibla åsikter, men där det ändå finns beröringspunkter som är större dem sinsemellan än en gemenskap med regleringsivrande statskramare till vänster …
Buckley visade att om man håller sig till några avgörande kärnvärderingar kan man bygga allianser med väljargrupper som annars inte alls har något gemensamt. Jag skulle vilja se mer strategiskt tänkande i Buckleys öppna, nyfikna anda, än plitande på program som trots allt bara är ord på papper.

Har förslaget till Centerpartiets idéprogram tendenser till denna mer strategiska ansats? Ja, man ser längre än till nästa val. Den ekonomiska politiken är tydligare liberal än något annat riksdagsparti. Man skriver också om den filosofiska termen samhällskontraktet som handlar om att statens existens bygger på ett byte: medborgarna får lag och ordning mot att betala skatt till staten. Man bygger ut termen genom att ”slå fast vad det innebär att vara medborgare”. Man använder inte ordet skyldigheter, utan skriver mest om rättigheter. Här skulle skrivningen kunna bli tydligare.
Jag tycker det är synd att man använder månggifte som exempel på människors frihet. Varför inte istället avskaffa sambolagen, som ju tvingar människor som flyttar ihop att följa statens syn på vad samlevnad innebär. Låt alla samlevnadsformer vid sidan om äktenskapet vara helt utelämnad från lagstiftning. De som inte ingår äktenskap kan upprätta civilrättsliga avtal, helt frivilligt. Detta vore bättre än att låta journalister sätta fingret på ett konkret krav på tillåtande av månggifte.
Europapolitiken skulle kunna bli ett område där Centerpartiet tog ledningen. Programgruppen skriver att det behövs ”kraftfulla reformer” i EU, men att eruopasamarbetet i sig är positivt. Däremot tycker jag konkreta förslaget om ett tvåkammarsystem i Bryssel är direkt dåligt. Alla parlament kärver alltid mer makt. Därför vore ett spetsigare EU att inrätta en folkvald president, med ministerrådet som lagstiftande församling. Det skulle markera att EU är ett samarbete, inte en superstat.
Jag tycker när det gäller politiskt ledarskap finns ansatser som går i Buckleys anda, men att de konkretioner programmet gör blir mindre lyckade. Därför vill jag ge godkänt, betyg 3 av 5. Men inte mer.
Se tidigare betyg för idéprogramförslaget:
Ekonomi, marknad och ägande: 4,5 av 5.
Teknikoptimism kontra miljöregleringar: 2 av 5.
Välfärd, civilsamhälle och filantropi: (kommer snart)
Svensk självbild och integration: (kommer snart)
Strategi mellan värdering och pragmatism: (kommer snart)