Nä, inte har man den känslan. Men brittiska Spectator redogör för att vi aldrig i världshistorien haft så lite svält och sjukdom och så mycket välstånd, Why 2012 was the best year ever:
Västvärlden är fortfarande i en ekonomisk svacka, men de flesta u-länder laddar framåt och människor lyfts ur fattigdom snabbare än någonsin dokumenterats. Dödssiffran orsakad av krig och naturkatastrofer är också låg. Vi lever i en gyllene tidsålder.
När vi lyssnar på politiker får vi motsatt intryck – av en farlig, grym värld där det mesta är dåligt och blir sämre. Detta är på sätt och vis politikernas jobb: att lyfta problem och göra sitt bästa för att erbjuda lösningar. Men de stora framsteg för mänskligheten kommit inte till stånd genom politiker utan genom vanliga människor. …
Ta den globala fattigdomen. År 1990 satte FN upp millenniemålen, av vilka det första var att halvera antalet personer i extrem fattigdom till år 2015. Det framkom i år att målet uppnåddes under 2008. Men det har inte uppmärksammats, förmodligen eftersom det inte uppnåddes genom någon politisk reglering utan som en följd av den globala kapitalismen. Att köpa billiga plastleksaker tillverkade i Kina bidrar verkligen till att förpassa fattigdomen till historien. Och global ojämlikhet? Den är också mindre nu än någon gång i modern tid. Globaliseringen innebär att världen inte bara blir rikare, utan också mer rättvis.
Pessimisterna kommer att säga att vi inte kan upprätthålla global ekonomisk tillväxt utan att ruinera vår miljö. Men medan de rika världens ekonomier ökade med 6 procent under de senaste sju åren, har förbrukningen av fossila bränslen i dessa länder minskade med 4 procent. Denna märkliga (och, igen, orapporterade) prestation har ingenting att göra med gröna skatter eller vindkraftverk. Det är resultat av konsumenternas efterfrågan på effektivare bilar och fabriker.
Jag skulle vilja tillägga att journalister också har ett inbyggt behov av att förstora det negativa och förtiga det positiva. Det brukar ju heta att en god nyhet inte är en nyhet. Journalister vill bara rapportera kriser, katastrofer och motgångar. Att rapportera positiva händelser anses vara reklam och propaganda.
Artikeln är tänkvärd så här när vi ser tillbaka på det gångna året som snart är slut. Den bästa årskrönika jag läst.