Så blir politikåret 2013

Magasinet Neo har låtit en ansenlig mängd opinionsbildare och makthavare svara på fem frågor om det nya året. Det blir en intressant exposé över vad som upptar tankarna så här inför årsskiftet.
Första frågan är: Vilken fråga blir årets viktigaste? Där hoppas jag att Markus Uvell får rätt: ”Integrationen. Jag tror 2013 blir året då partierna kommer inse att de måste ta utanförskapet bland utlandsfödda på allvar.”
Det är obegripligt att denna fråga inte debatteras på allvar, med alla de svåra problem som behöver lösas. Allt färre kommunpolitiker vill ta emot fler nyanlända eftersom de utgör ”en tickande socialbidragsbomb” (SVT). De som kommer till Sverige har för låg utbildning för att klara jobb enligt kollektivavtalen, något man hittills vägrat erkänna. Ju längre man blundar, desto större blir SD.
Andra frågan: Vilken politisk händelse blir mest betydelsefull? Här håller jag med flera röster som anger Tysklands förbundsdagsval i höst. Hur Tysklands väljare reagerar på att ständigt vara såväl EU:s mjölkkossa och spottkopp återstår att se. Här kommer demokratin att ge ett legitimt svar. Och inför valet kommer de som vill bränna mer pengar som stödåtgärder inte undan frågan: vem ska betala? Svaret är tyskarna. Precis som efter första världskriget. De som talar om att oron i Grekland skulle öka om de inte får slösa bort ännu mer av andras pengar, har tydligen glömt vad som hände förra gången en nation belades med orättvist stora bördor av omvärlden.
Tredje frågan: Vem lämnar störst avtryck under 2013? Hoppas Johan Norberg och Sakine Madon kan få rätt, där de pekar ut Annie Lööf. Norberg uppmanar henne att göra liberal EU-skepsis till paradfråga för C. Varför inte? Centerpartiet är det enda partiet som ligger i takt med svenska folket i Europafrågor: C och folket sa ja till EU-medlemskap 1994, C och folket sa nej till EMU 2003.
Fjärde frågan: Vem står för det största misslyckandet? Undrar om inte LUF:s Linda Nordlund kan få rätt: Ombuden på S-kongressen när de i april kör över partiledningen och gör vinstförbud i välfärden till S-politik. Jag tycker inte Stefan Löfven har kopplat greppet om partiet. Han har blivit mer marionett än ledare. Vi får besked av kongressen.
Femte frågan: Vad ser du själv mest fram emot under 2013? Här är svaren av naturliga skäl många och olika, men jag instämmer gärna i Urban Bäckströms önskan: ”Nya och många reformer som stimulerar företagsamma människor”. Inget kan vara viktigare än det. Svensk politisk debatt är dock så inskränkt och räddhågsen att man måste tvivla på om den förmår ta itu med verkligt viktiga frågor. Men hoppas tycker jag att vi ska göra.
Gott Nytt År!