Sedan Stefan Löfven valdes till partiledare har jag väntat på att han ska säga vad han tycker. Och att partivänstern går till attack. Nu händer det.
Till DN sa han igår att han inte vill se förbud mot vinster i välfärden: Löfven kräver att vinsten redovisas i detalj:
— Lösningen på det är dock inte att säga noll eller x procent. Det finns så många sätt att komma runt det, säger S-ledaren.
Istället för förbud eller tak vill Löfven se en mer öppen ekonomisk redovisning.
Förslaget har lett till stor besvikelse och kritik inom partiet: LO kräver mer av Löfven, och på Aftonbladets ledarsida rasar man: Låt inte vinstuttag äventyra välfärden.
Socialdemokrater avskyr vinst eftersom man lever med medeltidens syn på ekonomi: om någon vinner, måste någon annan förlora. Detta merkantilistiska synsätt är minst sagt unken. Löfven försöker gå runt den, men frågan är om han får partiets majoritet med sig.
Tonläget i de fördömande uttalandena har skärpts, Besvikelse inom S över Löfvens förslag:
– Jag ska inte sticka under stol med att jag har en annan uppfattning och jag blir besviken om inte partistyrelsen på fredag väljer att gå längre, säger Andreas Schönström (S), kommunalråd i Malmö … Samma linje har drivits av S-kvinnors ordförande Lena Sommestad och partistyrelseledamoten Morgan Johansson.
Det går säkert att hitta någon sorts kompromiss, eftersom det finns så många parametrar i ekonomiska regleringar att leka med. Men den linje S till sist väljer kommer att ge intryck av antingen vinstförbud eller vinstacceptans. En mycket stor del av partiet kommer att bli missnöjt.
Om man behåller vinstacceptans har Löfven gått segrande ur striden och kan tävla med Alliansen om mittenväljare. Samtidigt är risken stor att många aktivister tappar sugen och inte deltar i valrörelsearbetet 2014.
Om man byter till det som uppfattas som mer av vinstförbud, håller man partiaktivisterna glada. Men får betydligt svårare att värva tillbaka de många S-väljare som röstat på Alliansen i senare val.
Socialdemokraterna är ett splittrat parti. Frågan är om man med något beslut kan ändra på det, eller om tidens vindar har gjort den interna koalitionen mellan reformister och radikala ohållbar.