SÖNDAGSKRÖNIKA: Många vill stampa på gasen och öka statsutgifterna för att “få fart på ekonomin”. Men det är som Lars Calmfors skriver i sin DN-kolumn:
Statsskuldproblemen förvärrades av en alltför expansiv finanspolitik i finanskrisens inledning. Det motiverade skiftet till en mer åtstramande politik. Det finns inga förutsättningar för att gå tillbaka till en allmänt mer expansiv politik.
Kloka ord. Expansion i redan skuldtyngda stater förvärrar bara läget. Det är som att bota en alkoholist med mer sprit.
I Svenska Dagbladet konstaterar tidigare chefer i Arbetsförmedlingen att inga politiker tycks begripa arbetslösheten:
Både regering och opposition har deklarerat att valet 2014 främst kommer att handla om jobben. [Men] ingen sida presenterar förslag som öppnar upp arbetsplatserna för de stora och växande skaror av människor som är mer eller mindre permanent utestängda från möjligheter till egen försörjning.
Tyvärr föreslår inte heller artikeln några lösningar, utan nöjder sig med att kräva att politiker ska se verkligheten. Något som i och för sig är en nödvändighet, men det är att ställa in siktet väl lågt.
En som lägger fram förslag är Urban Bäckström, vd i Svenskt Näringsliv. Han skriver i debattartikel:
De privata vinstdrivande välfärdsföretagen kommer att bli en allt viktigare del av den svenska ekonomin. Det är därför dags att lämna frågan om dessa företag skall få finnas eller ej. Den debatt kring dessa företag som är viktig är hur regelverken kring företagen skall utvecklas så att konkurrens, marknadsmässighet och konsumentskydd blir så bra som möjligt.
Efterfrågan på de mjuka tjänsterna ökar, men politiken kan inte i staten tillgodose de allt mer olika önskemål som medborgarna har på just sin välfärd. Därför behövs mångfald av utförare. Och genom att liberalisera välfärdssektorn och tillåta mer vinster kan bättre lösningar skapas.
Bäckström kombinerar kravet på friare ekonomi med förslag till stärkt konsumentskydd.
Det är en smart kombination.
Offentlig drift är styrning uppifrån, medan konsumentskydd är styrning underifrån. Makten flyttas från politiker till konsumenter i välfärdssektorn. Bäckström skriver att i den privata sektorn finns “konsumentskydd med en rad rättigheter som returrätt, prisinformation och möjlighet till skadestånd. Så fungerar det inte i välfärdssektorn.”
Nej, medborgarna är maktlösa gentemot den kommun/landsting/region som levererar dålig service, medan man vid privat utförare kan kräva sin rätt som konsument.
Detta maktinstrument underifrån borde tilltala vänsterpartier, om man var ute efter att skydda de små i samhället. Men det gör man inte eftersom vänsterpartiernas främsta mål är att behålla makten i politikernas händer snarare än att stärka dem med minst resurser.
Men en friare ekonomi för den växande andel av samhällsekonomin som utgörs av mjuka tjänster, kombinerat med ett utbyggt konsumentskydd för dessa tjänter, skulle kunna få fart på ekonomierna i Sverige och övriga Europa.
Det är i kristider som nytänkandet är som störst hos oss människor. Om politikerna bara kunde släppa lös denna kreativitet, skulle vi snabbare kunna komma ur den nedåtgående spiral vi nu befinner oss i. Avreglera! Lita till människors kreativitet! Det är enskilda personers innovationer som fört mänskligheten framåt, inte politiker och byråkrater.
(Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, Europa, skuldkrisen, i)