Vårt land har klarat den ekonomiska krisen bättre än de flesta andra länderna i Europa. Forskare i ekonomi har också påpekat att Sverige närmast genomgått ett liberalt systemskifte det senaste 20 åren (se exempelvis här).
Nu går Stefan Fölster till motattack: Sverige har blivit en fet katt. Den reformtrötthet som präglar både regering och opposition kommer att få betydande ekonomiska konsekvenser.
På en liten för-presentation idag av ny bok påpekade Fölster att det inte är särskilt imponerande att jämföra oss med övriga Europa. Vi borde anlägga ett globalt perspektiv och studera dem som enligt OECD har högre BNP per invånare och högre årlig tillväxt än Sverige.
En invändning som alltid framförs vid jämförelser med Asien, Afrika och Latinamerika är att de startat på en lägre nivå och att deras procentuella tillväxt därför blir högre än i utvecklade länder. Men det är som Fölster sa, inget bevis för att det inte skulle finnas potental för att öka tillväxten i Sverige.
Också europeiska länder har förbättrat företagsklimatet och fått utdelning för det. Storbritannien har förbättrat villkoren för forskningsföretag, vilket lett till en stor forskningsetablering av läkemedelsföretaget GlaxoSmithKline — samtidigt som Astra Zenica lagt ner sin anläggning i Södertälje.
Just regleringar var ett huvudämne för Fölster när han gav förslag på hur Sverige kan klättra i tillväxtligan och skapa högre välstånd. Tillståndsbeslut tar mycket lång tid i Sverige. Miljötillstånd tar normalt 4 år. Hela telekombranschen väntar på beslut om hur användningen av Telias kopparnät ska debiteras de privata bolagen. Den frågan är sedan länge löst i Norge.
Fölster berättade att Tysklands förbundskansler Angela Merkel nyligen höll ett tal där hon i detalj gick igenom olika branschers problem i tillståndshandläggningen och därmed satte press på myndigheterna att komma till beslut. Något sådant ser vi inte i Sverige, sa Fölster.
Där har han en viktig poäng. Politiker i Sverige anser sig bakbundna av förbudet mot ministerstyre. Men det är ett svepskäl. Politiker får inte tala om för en myndighet hur den ska besluta, men det hindrar inte att ledande politiker kan föra upp surdegar på samhällsdebattens dagordning, påpeka att icke-besluten försämrar företagsklimatet och därmed ge myndigheter en spark i baken.
I Sydkorea har man på kort tid avskaffat 600 lagar och 3500 regler. Man lovar nu tillståndsbeslut inom 20 dagar. Där har man insett att det inte räcker att ”omreglera” utan att det krävs avreglering för att minska regleringskrånglet.
Ett skäl till att politiker inte grottar ner sig i de detaljerade regler som försämrar företagsklimatet är, tror jag, att det har låg status inom politiken att rodda runt i verkliga problem. Man vill hellre tala i princip, i övergripande termer och i enkla slagord. Det innebär inte karriärframgångar att vara insatt i verklighetens villkor, så som det faktiskt var förr. Många politiker har helt enkelt inte den intellektuella kapaciteten att förstå den verklighet man bestämmer över.
Ett annat skäl är att vi har ett märkligt opinionsläge. Den politiker som säger minst får störst opinionsframgångar. Stefan Lövfen har inte sagt flasklock om ekonomi och välstånd, men han har höjt S från 25 till 37 procent i opinionsmätningarna. Med andra ord: det lönar sig inte att föreslå reformer. Sådana förslag innebär risk för attacker och tappat stöd i opinionen. Dessutom har regeringen inte egen majoritet i riksdagen och kan därför inte genomföra reformer även om man skulle vilja.
Men. Jag är övertygad om att den som lägger fram liberala ekonomiska reformer i syfte att förstärka företagsklimatet och därmed tillväxt och välstånd, på sikt kommer att belönas. För det är som Fölster sa: ”avsaknad av reformer innebär inte Status quo utan att Sverige tappar”. Om vi inte fortsätter reformera kommer vi att få samma svårigheter som södra Europa.
Se mer: Expressen och Wagenius. (Andra bloggar om ekonomi, politik, Alliansen, marknadsekonomi, reformer, finanskris, skuldkrisen, i)