Idag publiceras en gästkommentar av mig i Världen idag. Där reagerar jag över senaste Vetenskapsradion Forum i P1 som skulle analysera “statussyndromet”. Det blev till en otroligt partisk inlaga för den värdenihilism som bara ser till människors inkomst, utbildning och status, när man kartlägger människors hälsa. Resultatet blir som vanligt att förespråka ökad politisk makt över människorna för att utjämna de mätbara och materialistiska skillnader man kan summera för stora kollektiv. Alltså gammal vanlig socialism.
Men vetenskapsradion missar den synnerligen betydelsefulla del av våra liv som inte handlar om det materiella utan om gemenskap, samhörighet, ansvar och trygghet. Jag ställer i artikeln frågan:
Hur ser hälsan ut för den lågavlönade som har en trygg familj runt sig och lever i givande sociala gemenskaper?
Den frågan är helt främmande för vetenskapsradion och de forskare man låter framträda. Men vem kan på allvar förneka att relationer och gemenskaper har stor betydelse för människors välbefinnande och livskvalitet, och därmed för hälsan?
Ändå är det bara materiella ting som betyder något i svensk samhällsdebatt. Det är en förklaring till att den är så andefattig.
(Andra intressanta bloggar om politik, hälsa, sjukskrivning, välfärd, sjukvård)