Det är ovärdigt att höra vänsteroppositionens skrämselpropaganda om äldreomsorgen, exempelvis i dagens riksdagsdebatt. Finansminister Anders Borg konstaterade i sitt avslutande inlägg att S och V skriker högt om “katastrof!!!”, men när det kommer till politiska förslag har de inga alternativ. Allt är bara prat.
De äldre och deras omsorg används helt enkelt som kanonmat i en ideologisk kamp som vänstermedier och vänsterpartier i symbios blåst upp.
Någon värdighet finns det inte i kritikernas beteende. Man skrämmer upp människor utan att ha några alternativ att komma med. Under årens lopp har det avslöjats hur personal på kommunala äldreboenden stulit från de äldre, och än värre misshandlat dem eller låst in dem. Missförhållanden finns också på privat drivna boenden. Det handlar om brister i lokal ledning och lokala betalningsmodeller.
Och här finns det, måste jag erkänna, brister i hur Stockholms kommuns borgerliga ledning ordnat betalningssystem som dåligt garanterar kvalitet i äldreomsorgen. Politikerna tror att de kan toppstyra också de privata aktörerna. Man använder upphandling på ett rent ut sagt korkat sätt.
DN låter personal på Carema beskriva vad följderna blir med centraliserade upphandlingar:
Upphandlingarna i Stockholm sker efter fast pris, vilket innebär att kommunen erbjuder ett pris och det företag som kan presentera mest och bäst äldreomsorg för pengarna under punkt tre vinner.
När Carema presenterar sin omsorg för kommunen använder de sig av sitt koncept ”Den goda dagen”. Den goda dagen är en diger lunta skrivningar om allt från mötet med ”kunden” till företagets organisation …
Men enligt anställda från fyra äldreboenden i Stockholms län som DN har talat med stämmer nästan inget som står i det digra underlaget. Brist på personal gör att bara det mest basala vårdbehovet kan tillgodoses.
Hur kan politikerna låta dem som är bäst på skönskrivningar vinna anbud? Det är ren idioti. De låga anslag som politikerna tilldelar verksamheten blir ju inte mer värda därför att man höjer ambitionerna på pappret.
Nej, borgerliga kommunpolitiker borde istället lära av Nacka. När Carema kom på tapeten frågade jag kommunalråd i Nacka om de hade samma problem. “Inte alls”, blev svaret. Och jag är inte ett dugg förvånad. I Nacka är det nämligen de äldre och deras anhöriga som har makten över “upphandlingen”. Om de inte är nöjda med servicen från en privat utförare är det bara att anlita en annan. Kommunens pengar följer med brukaren. Det företag som inte sköter sig förlorar sina kunder och därmed också sina intäkter.
På detta sätt tillämpas marknadsekonomins allra största styrka: utvärderingen av kvalitet sker varje dag av dem som servicen är till för.
Att Stockholms kommun inte begriper att det är så här man måste ordna den nya mångfaldsbetonade äldreomsorgen är en gåta.
Caremaaffären är ett exempel på toppstyrning långt ovanför kundernas huvuden. Och då spelar det ingen roll om det är kommunal eller privat drift. Ekonomin är planekonomisk. Och planekonomi går alltid åt skogen eftersom makten inte finns hos kunden.
Stockholm kan inte fortsätta med upphandling till fastpris. Man måste likt Nacka införa äldremakt över äldreomsorgen.
(Andra bloggar om politik, äldre, äldreomsorg, privatisering, välfärd, Carema, i)