Det ser inte bättre ut för S än att man tänker upprepa upplägget att i hemlighet vaska fram en partiledare, även om det gick fullständigt åt pipsvängen förra gången. Och förrförra.
Inom S hävdas att man inte har tid att övergå till en öppen process. Vilket skitsnack.
Ett öppet ledarval handlar inte om enbart person, utan i än högre grad om politisk inriktning. Genom att kandidaterna öppet torgför sina politiska profiler får partiet en chans att välja inriktning genom valet av partiledare.
På det sättet skulle S också kunna komma ifrån det inbördeskrig som pågår om inriktningen. De som förlorat i öppen demokratisk process har lättare att acceptera att de inte får bestämma.
Om S väljer att göra som när Juholt valdes, alltså ett slutet och hemligt ledarval, har man däremot cementerat de interna motsättningarna som snabbt kan undergräva också den som efterträder Juholt.
Det enda vettiga är att partiet uppmanar dem som vill bli partiledare att träda fram och för dem planera en debatturné i landet. Där kan kandidaterna presentera sin politiska inriktning och när valet sedan sker, kanske i början på 2013, har den nyvalde ett och ett halvt år på sig fram till valet. Då med ett enat parti i ryggen.
En hafsigt och slafsigt framvaskad kandidat som svarar nej, nej, nej fram till valberedningen offentliggör valet, bäddar däremot för fortsatta strider.
(Andra bloggar om politik, Håkan Juholt, socialdemokraterna, ideologi, i)