Vad EU ska och inte ska lägga sig i

EU-kommissionen har fått backa från sitt förslag om att alla regeringar ska skicka sina budgetpropositioner till Bryssel för granskning innan de läggs fram för det egna landets parlament. Detta sedan bland andra finansminister Anders Borg hårt kritiserat förslaget.
EU ska naturligtvis inte lägga sin näsa i blöt hos länder som sköter sin ekonomi. Däremot har EMU varit för slappt i att upprätthålla stabilitetspaktens krav på ordning och reda i statsfinanserna hos eurozonens medlemmar. Jag röstade emot EMU sedan Frankrikes president Chirac sagt att Frankrike minsann inte ska följa någon stabiliseringspakt. Det är denna Chiracs attityd som nu lett till eurons kris.
Skyll er själva, har man lust att säga. Men Sverige kan drabbas av att flera av våra viktigaste handelspartner störtar ner i en skuldkris.
Om en framtida kris ska undvikas måste stabiliseringspakten tas på allvar. Det betyder att EU måste hårdgranska de länder som inte har ordning och reda.
Nerikes Allehanda skriver om detta i ledare, EU-böter för ”de andra”:

Det land som slarvar med sin budget åker snålskjuts på de andra. Och de länder som har ordning på sina finanser drabbas, när andra länder låter underskotten fara iväg. […]
Bygg gärna ut den offentliga sektorn. Men se då till att dra in de skatter som behövs för att finansiera den. Sänk gärna skatterna. Men se då till att skära i de offentliga utgifterna i motsvarande grad.

Exakt. Likt Mona Sahlin har socialdemokraten Gordon Brown i Storbritannien haft ambitionen att genomföra mängder med sociala reformer. Men Brown har låtit bli att höja skatten. Han hade fått för sig att tillväxten skulle lösa statens inkomstproblem. Så blev det inte. Storbritannien har gigantisk statsskuld.
Min gissning är att Sverige också haft det om Mona Sahlin fått regera Sverige de senaste fyra åren.
Vänsterpolitiker kan inte smita undan att utlova stora skattehöjningar längre. Eller avstå från löften om utökad statsapparat.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , )