Upsala Nya Tidning rapporterar från den kommunala valrörelsen, Rikspolitikens starka inflytande:
De många rikspolitiska referenserna i Uppsalapolitiken, i debatten och i budgetförslagen, är en olycklig utveckling. En lokalpolitiker ska företräda väljarna lokalt, inte bara vara en valarbetare åt partierna på central nivå. […]
Att döma av måndagens debatt är Uppsala ändå en spegelbild av riket på ett sätt: den styrande Alliansen är betydligt mer samspelt än sin rödgröna motståndare. Oavsett ämne lyckades de fyra företrädarna behålla fokus på sin gemensamma uppgift.
På den rödgröna sidan utmärkte sig Ilona Szatmari Waldau (V) genom att vid flera tillfällen gå utanför den gemensamma budgeten […] Från talarstolen lät hon inför besvärade kolleger meddela att all konkurrensutsättning ska avbrytas, att vinster ska förbjudas och att avkastningskravet för kommunala bolag ska bort. Lite som V på riksplanet, med andra ord.
Så länge det är gemensam valdag för kommunalval och riksdagsval är det ofrånkomligen så att rikspolitiken tar över. Jag tycker vi ska återgå till skilda valdagar, så att lokalval sker två år efter (och före) nästa riksdagsval.
I detta val kommer naturligtvis värderingar och rikspolitik också att diskuteras, men till slut är det en röst i kommun respektive landsting/region som ska avläggas av väljaren. Då har lokala frågor en chans att slåss om utrymme i debatten.
Vi hade skilda valdagar fram till 1966 och 1968. Dem bör vi återta.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, kommunalval, riksdagsval, skilda valdagar, demokrati)