Axess magasin är ofta utmärkt läsning, kanske speciellt nu på sommaren då man har lite mer tid. I senaste numrets ledare skriver Johan Lundberg om modernismens reaktion mot att kulturen blivit tillgänglig för kleti och pleti, En vital kulturs destruktiva arv:
Till viss del handlade det om en vilja att skydda den seriösa och allvarligt menade kulturen från den utslätning som man uppfattade som ett hot, när kultur plötsligt blev en angelägenhet för alla och envar. Genom den tekniska utvecklingen kunde efterhand gemene man konsumera musik och dikt via grammofonindustri och radio. Många fick plötsligt tillgång till bildkonst via allt billigare reproduktioner, och allt fler kunde ta del av berättande via tidningar, billiga böcker och spelfilm.
De konstnärer, författare och kulturskapare som uppfattade sig själva som seriösa reagerade på denna utveckling genom att inte sällan poängtera att det estetiska värdet låg i själva avvikelsen från det populära. När bunden vers blev var mans egendom via schlagerindustrin, reagerade de nya, modernistiska poeterna med att skriva poesi som var så lite sångbar och så svår att tonsätta som möjligt: poesi utan fast meter och utan rim.
När bildkonst kunde spridas till en större allmänhet via tidningar, tidskrifter och billiga oljetryck, reagerar bildkonsten med att bli icke-figurativ och röra sig bort från själva det mimetiska avbildandet och illusionsskapandet för att istället betona det för måleriet specifi ka och särskiljande: penseldrag, färglager, formelement. När ett traditionellt berättande kunde få riktigt stor spridning via tidningsföljetonger, kolportageromaner och spelfilmer, reagerade romanförfattarna med att frångå de traditionella berättarstrukturerna. Och när musiken enkelt kunde reproduceras i radio och via grammofonskivor, reagerade kompositörerna med att bryta sönder harmonisystemen och frångå den traditionella tonaliteten.
En analys som för mig ger ytterligare en komponent i förklaringen till varför jag inte gillar modernisen. Harmsenheten över att inte få vara elit och framstå som ”bättre” än andra.
(Andra intressanta bloggar om Axess, kultur, konst, politik, modernism)