Smålandsposten skriver i Tala om lönen efter skatt:
Kritikerna har ända sedan et första stegets jobbskatteavdrag infördes hävdat att skattesänkningar är meningslösa om det inte finns något arbete att gå till. Varför satsa på arbetskraftsutbud när det saknas efterfrågan, har också ekonomer frågat.
[Men att] jobbskatteavdraget verkligen skapar nya jobb var beskedet i Ekots lördagsintervju. Svaret var ett tydligt ja från finanspolitiska rådets ordförande, professorn Lars Calmfors. […]
På sikt sjunker arbetsgivarnas lönekostnader och såväl företag som offentlig sektor kan anställa fler eftersom löneökningarna hålls tillbaka genom avdraget.
Utöver att jobbavdraget för många givet nästan en extra månadslön till plånboken, vilket innebär att svenska folket håller den inhemska konsumtionen uppe och därmed lindrar tappet i exportinkomster, skapar alltså jobbskatteavdraget nya jobb.
Att sänka skatten underifrån ger lägre tryck på löneökningar är känsligt att säga i politiken. Men att sänka trösklarna in till arbetsmarknaden betyder att man kan gå från utanförskap och in i arbete. Att startlönen och skatten blir lägre gör då mindre.
Genom skattesänkningar av detta slag minskas rundgången. De medborgare som har lönenivåer som de kan klara sig på, om de slipper betala skatt, ska naturligtvis slippa betala skatt. Det är synnerligen ineffektivt och amoraliskt att låta denna grupp betala skatt och därmed tvingas söka bidrag.
Inkomstskatt ska bara de betala som har högre levnadsnivåer. Och bidrag ska bara de ha som inte kan eller inte får arbeta.
(Andra intressanta bloggar om politik, skatt, skatter, Val 2010, Alliansen, regeringen, arbetslinjen, arbete, jobb, välfärd, tillväxt, jobbskatteavdrag, sysselsättning)