Nerikes Allehanda belyser att någon dramatiskt håller på att hända i svensk politik, Inte bara en vikarie:
Svensk politik har sett ut ungefär så här: Socialdemokraterna regerar år efter år efter år. Sedan blir väljarna förbannade på Socialdemokraterna. Då röstar de fram en annan regering. Men eftersom majoriteten av väljarna i grunden är socialdemokrater, sitter denna alternativa regering bara en begränsad tid […]
Den politiska kartan är på väg att förändras. Socialdemokraternas dominerande ställning är på väg att brytas.
En bra analys. Om Alliansen vinner i höst har de borgerliga tagit över initiativet i svensk politik. Det är dom som har idéerna för hur den svenska modellen kan moderniseras och därmed överleva.
Socialdemokraternas bakåtsträvande passivitet har förstärkts av samarbetet med Vänsterpartiet. Kontrasten mellan en kreativ Allians och en trött det-var-bättre-förr opposition går inte att ta miste på.
Det handlar främst om olika mentaliteter. Nya Moderaterna har inga stora planer. Tvärtom är man noga med att ta avstånd från alla ”systemskiften”. Förändringar på marginalen, i syfte att rädda systemen, är Moderaternas melodi.
Det väljarna har att ta ställning till är om man likt de rödgröna förneka behovet av reformer, eller om man vill se försiktig reformering.
Denna kamp om mentaliteter är viktigare än vad jag tror många förstår. Skillnaden är trots allt störst mellan att förneka krav på förändring, så som Mona Sahlin, och att bejaka behovet, så som Fredrik Reinfeldt.
Vi som egentligen vill se mycket större förändringar kan försöka tippa maktbalansen i den riktningen genom att söka sig till de tre mindre men mer profilerade partierna C, FP och KD.
Det viktiga är att förnyelsen får fortgå, om än i trygg snigeltakt. Och till det duger inte Socialdemokraterna. Om väljarkåren instämmer i detta, ja, då har Sverige gått in i en ny politisk era.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Alliansen, regeringen, Rödgröna, opinionsmätningar)