Våra gränser och andras

Ledaren i Världen idag tar upp ett kontroversiellt ämne, Våra gränser – och andras:

I Mellanöstern finns några av världens mest gigantiska landområden. Här finns arabiska halvön med omkring tre miljoner kvadratkilometer, men också nationer som Egypten (1 miljon kvadratkilometer), Libyen (1,8 miljoner kvadratkilometer), Sudan (2,5 kvadratkilometer), Algeriet (2,4 kvadratkilometer) och Iran (1,6 miljoner kvadratkilometer).
Inga politiska ledare av rang intresserar sig särskilt mycket för lokala gränsdragningskonflikter i dessa landmassor som tillsammans täcker miljontals kvadratkilometer av jordens yta.
Däremot väcker ett litet land på ca 20 000 kvadratkilometer, som är insprängt i dessa väldiga landytor, hela världens intresse.
Det finns nämligen knappast något land i världen där som inte har starka åsikter om hur den politiska ledningen för det lilla landet Israel ska agera i konflikten med sina grannar – inte minst hur olika gränstvister ska lösas.
Förslag på hur gränsdragningarna ska göras i området trillar kontinuerligt in från olika delar av världen till den israeliska regeringen i Jerusalem. Tillfälliga stilleståndslinjer efter krig förvandlas i ett nafs till erkända gränser med internationell status.

Det finns många märkliga inslag i den här långvariga konflikten, Israel-Palestina. En är just detta: varför vill alla åt den lilla landremsa som utgörs av Israel? Grannländerna har gigantiska landområden. Ändå ska man åt de stackars kvadratkilometrar Israel förfogar över, sedan man vunnit krig som grannländerna startat.
En annan besynnerlighet är att palestinier kallas ”flyktingar” även om de flesta är födda och uppvuxna i grannländerna Libanon, Jordanien mfl. När vi diskuterar folkomflyttningar nära oss, i Baltikum, är målet att göra de rysktalande till medborgare i det land som du flesta bor och är födda i. Men i Mellanöstern talar ingen om att palestinierna som bor och är födda i Libanon ska bli libanesiska medborgare, osv. Här accepterar världssamfundet att palestinier i generation efter generation kallas ”flyktingar”, utan att man kräver att de länder som de bor i ger dem medborgarskap.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )