Tyskarna börjar ifrågasätta euron

Eurons framtid börjar nu på allvar bli skakig. Times rapporterar att tyska folket för första gången sedan Europaprojektet inleddes för 60 år sedan börjar ifrågasätta det kloka i att Tyskland ska stå för alla garantier åt övriga Europas ansvarslöshet och slöseri, Merkel battered as Germans lose faith in EU:

Lånepaketen på tusentals miljarder kronor åt Grekland, följt av ett ännu större räddningspaket för den hotade gemensamma valutan har skapat den största politiska klimatförändringen på en generation.
Plötsligt har tyskarna börjat ifrågasätta Europaprojektet som varit grundbulten för deras politik i 60 år, vilket innebär att förbundskansler Angela Merkel har hamnat i skottlinjen för väljarna, oppositionen och hennes eget parti.

Om Tyskland inte går in och backar upp Grekland och alla andra oansvarigt slösaktiga regeringar i Europa, kommer naturligvis euron, och därmed kanske också EU, att kollapsa.
Bloomberg rapporterar om utomstående bedömares kommentarer i Euro Falls to Lowest Level Since Lehman Collapse as Breakup Concern Grows:

”Euron är dödsdömd”, säger Andrew Wilkinson, marknadsanalytiker vid Interactive Brokers Group LLC. “Den är som en clown utan smink. Motsättningarna bland parterna har blivit tydlig och det har blivit svårt att se hur den globala tillväxten inte skulle hotas av detta.”

Man kan inte ha en gemensam valuta där flertalet regeringar skickar sina underskott till andra medlemmar. Det var detta stabiliseringspakten skulle förhindra. Men den har ”europaentusiasterna” inte brytt sig om att upprätthålla. I god socialistisk anda trodde man att skulder skulle försvinna — popp! — bara därför att man fick en gemensam valuta. Men skulder försvinner aldrig av sig själv. De är som en vattenskada, den blir bara mögligare och farligare med tiden.
Europrojektet är genommögligt med statsskulder. De lånegarantier som medlemsländerna nyligen ställde upp med är ju bara som att vädra ett mögligt rum. Luften blir tillfälligt bättre, men inga fundamenta har förändrats.
Vad som krävs är gigantiska nedskärningar i välfärdsförmåner, bidrag och politiska prestigeprojekt. Medlemsstaternas statsutgifter måste ner, inte till budgetbalans, utan till budgetöverskott så att de stora skulderna kan börja betalas.
Efter festen i EU under 1990- och 00-talen, kommer nu baksmällan.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , ,, , )

Rulla till toppen