Ekots journalister anklagar privata vårdgivare för att fuska till sig ersättning från landstingen. DN:s ledare lägger pannan i djupa väck. Men vad Ekot gör är att återanvänder ett gammalt retoriskt knep för att smutskasta och misstänkliggöra privat sjukvård. Det handlar om socialistisk propaganda som vi hört förr.
I min rapporten om S:t Görans sjukhus 2003 tog jag upp anklagelserna om att privat vård fuskar sig till ersättning, Dogmatism som knäcker sjukvården:
Patienter är olika lönsamma, redan när landstinget betalar och landstingets egna sjukhus utför vården. Förklaringen är att även vårdproducenterna i offentlig regi får olika betalt för olika diagnoser. Behandling av vissa sjukdomar ger mer betalt än andra eftersom de beräknas förbruka olika mycket resurser. Prislappen för olika behandlingar fastställs i landstingets eget ersättningssystem, som räknas fram med hjälp av så kallade DRG-poäng.
Om ett sjukhus anger en felaktig kod i sin DRG-klassificering för vårdersättning kan det fuska sig till högre ersättning från landstinget för sitt arbete. Rykten har cirkulerat om att privata vårdgivare skulle missbruka systemet. Man kan fråga sig varför sådana misstankar riktas mot kommersiella företag, men inte mot offentliga enheter som finansieras av samma system. Fusk är lika lönsamt eller olönsamt för dem. Det är inte svårt att dra slutsatsen att misstankarna bygger på fördomar mot vinstdrivande företag. De förutsätts ha lägre moral än offentliga organisationer. Men är det så?
I slutrapporten ”Granskning av klassifisering av sjukdomar i Stockholms läns landsting” (oktober 2002) visar landstingsrevisorerna att S:t Görans Sjukhus AB har betydligt färre briser i sin redovisning än landstingets egna sjukhus. Av de slumpvis utvalda patientjournaler som har granskats framgår att Karolinska sjukhuset, Huddinge sjukhus med flera landstingsdrivna sjukhus, gjort ”större fel” i klassificering av huvuddiagnos i 41 procent av fallen, och fått ”påpekande” om bidiagnos i 68 procent av fallen. S:t Görans Sjukhus AB har gjort motsvarande fel i 30 respektive 26 procent av fallen. Det privata sjukhuset tycks, i skarp kontrast till de fördomar som florerar, redovisa ett mer korrekt underlag för sina ersättningsanspråk från landstinget än landstingets egna enheter.
Revisionsrapporten är ett exempel på att girighet inte är något som utmärker kommersiella företag jämfört med offentlig verksamhet. Moral avgörs förmodligen mer av vilken typ av ledarskap en arbetsplats präglas av, än om verksamheten drivs med lönsamhetskrav.
Om Sveriges Radios ekoredaktion verkligen var ute efter fusk, skulle man inte hänga upp sig på ägarfrågor. Menade man allvar skulle man koncentrera sig på fusket — även när det är offentliga enheter som försöker roffa åt sig ur den gigantiska skattkista som landstinget utgör. Att komma till rätta med oegentligheter borde vara det viktiga, oavsett vem som står för den.
Att bara titta på privata vårdenheter har ett tydligt politiserat syfte. Sveriges Radio är en del av vänsterns valkampanj.
(Andra intressanta bloggar om politik, sjukvård, privat vård, vård, fusk, landsting)