Nu på morgonen höll Nordiska ministerrådets informationskontor i Stockholm, Norden i Fokus, ett frukostseminarium om utvecklingen på Island. Jag var där för att höra vad som hänt sedan den synnerligen franka och hårda kriskommissionen “Rannsóknarskýrsla Alþingis” kom med sin rapport för några veckor sedan, och blev bästsäljare på ön.
Kriskommissionen slår fast att en rad isländska ledare gjorde sig skyldiga till “synnerligen allvarliga försummelser” och kan komma att ställas inför riksrätt. E24 rapporterade:
Sju personer pekas i rapporten ut för att ha misskött sina ämbeten. Det är statsminister Geir Haarde, finansminister Árni M. Mathiesen och finansmarknadsministern Björgvin G. Sigurðsson, finansinspektionens Jónas Fr. Jónsson och tre personer från Seðlabanki: Davíð Oddsson [statsminister 1991-2004], Eiríkur Guðnason och Ingimundur Friðriksson
Dessa sju kan nu bli historiska genom att ställas inför en landsdomstol, en möjlighet som inte har utnyttjats sedan den skapades 1905.
Sveriges ambassadör på Island, Anders Ljunggren, menade att det är viktigt att Island nu moraliskt och juridiskt hanterar den misstro som finns mot institutionerna och samhällets ledarskikt. Annars finns risk att kriskommissionens rapport inte rensar luften, utan förvärrar stämningen.
Islänningarna på seminariet gav dock intryck av att inte vara lika bekymrade. Parlamentsledamoten och förra socialministern Siv Friðleifsdóttir pekade på att massmedierna får en tung dom i kommissionens rapport. Hon riktade sig också mot de sju som pekades ut, men talade inte så mycket om egna lärdomar.
Islands ambassadör i Stockholm, Guðmundur Árni Stefánsson, försäkrade att Island vill betala sina skulder men att det handlar om at få schyssta villkor i uppgörelser med exempelvis Holland och Storbritannien.
Baldvin Þór Bergsson, statsvetare verksam vid University of Edinburgh och tidigare journalist på statliga isländska TV-bolaget RÚV påpekade dock att det finns en utbredd misstro, dock inte mot hela samhället som sådant utan mot de institutioner som uppenbarligen begått allvarliga missgrepp. Grundförutsättningarna är goda. Arbetslösheten på Island är tillexempel lägre än i Sverige och hälften av den i Spanien.
Intrycket jag fick av dessa islänningar är att man tar den djupa krisen med viss ro. Ambassadör Stefánsson påpekade att islänningar är vana vid naturens nyckfullhet i form av vulkanutbrott och att fisken ibland försvinner. Det finns en mental beredskap att hantera det oväntade. Det nya är att finanskrisen är orsakad av människor, inte naturen.
Om man kan lita på detta, så är det ju väldigt positivt. Men jag kan inte släppa tanken att islänningarna fortfarande är i chocktillstånd efter det som hänt. Hur det går kommer ju att visa sig, bland annat i förhandlingarna om EU-medlemskap.
(Andra intressanta bloggar om samhälle, ekonomi, finanskris, Island, EU, kris, Norden)