Neo klär av Maria Wetterstrand (MP)

Miljöpartiets språkrör är heta just nu. Maria Wetterstrand (MP) är det rödgröna regeringsalternativets drottning, inte Mona Sahlin. Opinionssiffrorna ligger högt.
Och medierna går i flock. Ena dagen är alla ute efter att fälla en politiker. Andra dagen fjäskar alla journalister för någon annan. Just nu fjäskar sig medierna trötta på att tala väl om Miljöpartiet. Ingen ställer varesig tuffa eller intressanta frågor till språkrören.
Tills nu.
Magasinet Neo har fått en längre intervju med Maria Wetterstrand och det är nog en av de mest läsvärda artiklarna om svensk politik just nu: Alla tycker om Maria.
Paulina Neuding och Mattias Svensson har träffat henne och ställt riktigt svåra frågor. Och man återger inte bara hennes svar i sak, utan blottlägger Wetterstrand som den slipade — och som jag ser det, cyniske — politiska spelare hon är. Redan från start gör hon en smart undanmanöver:

Vår intervju börjar med Wetterstrands fråga om vi vill ha hennes åsikter ”som Maria” eller partiets åsikter. Klart vi blir imponerade av att en ledare för ett riksdagsparti unnar sig denna distinktion mellan egna tankar och partiets linje, och bjuder oss den graden av intimitet. Självklart är vi mer intresserade av Maria Wetterstrands åsikter än av det vi kan läsa i ett partiprogram.
Men vad hon personligen tycker är också lättare att anpassa efter våra förväntningar och betydligt flyktigare till sin karaktär.

På frågan om vilka politiska tänkare hon läser svarar hon, inga alls. Ett sådant svar kan först upplevas som ofördelaktigt rakt och uppriktigt, skriver Neuding och Svensson, men det kan också finnas andra baktankar:

Men det gör också att Maria Wetterstrand inte kan kopplas till de svårare frågeställningar som även gröna tänkare brottas med. Skulle hon exempelvis ha nämnt djupekologen Arne Naess, hade hans syn på nödvändigheten av radikal befolkningsbegränsning rest frågor om vad som skulle hända med barnbidrag, generös föräldraförsäkring eller att hjälpa barnlösa par med provrörsbefruktning.

Wetterstrand kastar av sig all ideologisk barlast från Miljöpartiet. Hon gör sig ren och obelastad. Oskuldsfull. Så gör en riktig opportunist!
Hon använder gärna liberalt språk…

… men kan samtidigt utan större bekymmer acceptera frihetsinskränkningar och en svällande stat. Det visar inte minst valet av koalitionsvänner.

Dessa två iakttagelser (ideologisk barlast, liberalt snack utan bäring) bekräftas också när hon får fråga om fisket. Miljöpartiet driver på hårt för att begränsa fisket för att rädda haven från utfiskning. Men studier visar att länder som använder marknadslösningar och tillåter köp och försäljning av individuella fiskekvoter lyckas bättre än de som bara användner statliga regleringar. Nya Zeeland har med marknadskrafterna ökat fiskebeståndet i sju av tio fiskebestånd och Island har mer än tiodubblat fiskebeståndet.
Wetterstrand ställer sig ”personligen” inte emot. Men Neo kan visa att Miljöpartiet skrivit under riksdagsmotion som motsätter sig marknadslösningar och varnar för ägarkoncentration och att kvoterna kan hamna i utländsk ägo.
Hon vill alltså låta liberal, men när det kommer till verklig politik, då är det socialistiska metoder som gäller.
Intervjun visar också vilken gammaldags syn Wetterstrand har på tillväxt. Hon kopplar den till materiell konsumtion. Men tillväxt kan ju tas ut som ökad ledighet. Här finns en uppenbar förvirring hos Miljöpartiet, som ju vill att skattebetalarna ska betala för människors ledighet — sk friår — men motsätter sig att människor genom tillväxt skapar välstånd som gör att man kan ta ledigt utan lön.
Ledighet genom socialistiska metoder — att leva på andras arbete — är bra och eftersträvansvärt. Ledighet genom kapitalistiska metoder — att leva på eget sparande — är fördärvligt, skadligt, miljöfarligt.
Varför i herrans namn är parasitering på andra bra, medan eget sparande är dåligt? Miljöpartiet står för bidragslinjen, framför arbetslinjen.
Här, om tillväxt, avslöjar Maria Wetterstrand att hon är röd, både inuti och utanpå.
Det här är årets viktigaste intervju. Varje ansvarskännnade väljare borde läsa den.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )