Inte ens journalister — president Obamas mest lojala hejarklack — kunde hålla sig när Obama häromdagen framträdde inför arbetare i Charlotte i Nordkarolina. Washington Post rapporterar i Obama’s 17-minute, 2,500-word response to woman’s claim of being ’over-taxed’:
Mot slutet av frågestunden med arbetare vid en batterifabrik ställde sig Doris upp och frågade presidenten om det var ”ett klokt beslut att höja skatterna för oss, på grund av sjukvårdsreformen”.
Obama började svara irriterat. ”Låt oss tala om det, eftersom det är ett område där mängder med felaktig information spridits, och jag måste jobba hårt under de kommande månaderna för att städa upp bland alla dessa felaktiga beskrivningarna som folk har”, sa han.
Han fortsatte sedan i 17 minuter och 12 sekunder att med monoton röst tala publiken vimmelkantig (lulling the crowd into a daze). Hans svar vandrade från ämne till ämne. […] Publiken längst bak började gå. […]Till slut insåg till och med Obama att han talat för länge.
”Oj, det blev ett långt svar. Förlåt”, sa han och fick till svar nervösa skratt som lät lite som lättnadens suckar.
Men, sa han: ”Jag hoppas jag svarat på din fråga.”
Jag kommer osökt att tänka på förre centerledaren Olof Johansson. Han kunde inför partimöten stå och prata obehindrat i en kvart eller halvtimme, planlöst glida från ämne till ämne, utan att ha något att säga och utan poänger.
Det är kanske så att Barack Obama är USA:s svar på Olof Johansson….
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, demokraterna,Obama)