Gudrun Schyman dömer ut de vallokomotiv som socialdemokratiske partiledaren Mona Sahlin satt ihop, Sahlins uppställning ett svek mot kvinnorna:
”Det är svårt att komma bort från känslan att detta är en repris”, skriver hon och fortsätter, ”Långt bort från omprövning och förnyelse.” Och hon frågar: ”Varför är det t.ex. inte viktigt med lika många kvinnor som män i sådana här sammanhang?”
Så ser alltså en kvinnosakskvinna till vänster på Socialdemokratins laguppställning inför valet.
Jag håller nog mer med Roland Poirier Martinsson som skriver: ”Sahlin valde så bra hon kunde. Hon har helt enkelt inte så mycket att välja på.”
I takt med att ideologierna försvunnit och partierna hamnat allt närmare varandra, blir partiernas ledarkvaliteter allt viktigare. Och där har Alliansen ett klart övertag. Jag kan inte se att de rödgröna har starkare kort än Alliansen på någon ministerpost. (Tipsa mig gärna om du anser det finns – jag tänker så småningom göra som inför förra valet: valdueller mellan tänkbara utmanare till sittande ministrar.)
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, rödgröna, Fredrik Reinfeldt, Alliansen, regeringen)