Sydsvenskan skriver i ledaren om Mona Sahlins kovändning från försiktigt positiv till tvärsäkert nej till hushållsnära tjänster, Säg hej då till jobben:
Men i gammal god vänstertradition vill hon att politiker och byråkrater bestämmer vem som skall få hjälp i hemmet, när de får den och vem som utför den.
”Jag vill själv kunna bestämma vart mina pengar ska gå”, sade 80-åriga Gunnel Winka, före detta sömmerska som anlitar städhjälp, i gårdagens DN.
Själv bestämma? Glöm det.
”Mina” pengar? Somna om och dröm vidare.
I den rödgröna oppositionens Sverige – som i allt större utsträckning börjar likna Vänsterpartiledaren Lars Ohlys röda Sverige – är medborgarnas pengar inget annat än en skattebas, som politiker kan ösa ur efter eget gottfinnande och styra dit de finner lämpligt.
Flera läsare och också skrivit till mig och protesterat med anledning av citatet från en ledare i Aftonbladet som påstod att skatteavdraget för tjänster är något får högavlönade. Högavlönade kan alltid köpa hushållsnära tjänster. De har råd öven utan avdrag. Det är alla vi andra som får råd tack vare avdragsrätten.
Och de har naturligtvis rätt. Sydsvenskan skriver:
Arbetsgivarorganisationen Almega har med hjälp av SCB-statistik kommit fram till att var fjärde som utnyttjade rutavdraget 2008 tjänade högst 16 700 kronor i månaden.
De rödgröna är beredda att offra tiotusentals jobb. Varför? De vill att politiken — ytterst de själva — ha makten över medborgarnas pengar. Människor ska inte själva kunna bestämma vilken sorts välfärd man vill ha. Det ska politikerna, det ska Lars Ohly, bestämma!
Det är detta som är socialism.
Och det är om detta höstens val handlar.
Se också Helsingborgs Dagblad i Gammal skattepolitik i ny tid. (Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, hushållsnära tjänster, rödgröna, ROT, RUT, ROT-avdrag, RUT-avdrag, Alliansen, regeringen, ekonomi, välfärd, tjänstesektorn, sysselsättning, arbetsmarknad, skatt, jobbpolitik)