Den här bloggen är inte politisk korrekt när det gäller att se mellan fingrarna för våld och hot som sker i religionen islams namn. Men det betyder inte att jag per automatik tar ställning för den kristna världen och mot den muslimska. Det centrala för mig är vad som är sanningsenligt.
Därför anser jag riksdagen gjorde fel när man röstade om huruvida det var folkmord som utfördes 1915 på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker. DN rapporterar om beslutet i Riksdagen erkände folkmord på armenier.
Och det är inte fel därför att Turkiets reaktioner är starka. Sverige ska inte falla undan för påtryckningar. Men vi bör vara sakliga. Och det är inte sakligt att politiker röstar om vad som är sanningsenlig historieskrivning. Riksdagen ska inte fungera som ett slags historisk domstol.
2006 skrevs i bloggen, Turkiet inte ensamma bovar i Armenien:
[E]n av världens främsta historiker, Princetonprofessorn Bernhard Lewis, fälldes i fransk domstol för att han ifrågasatt beskrivningen av folkmordet i Armenien 1915.
Lewis bestrider inte att armenier mördats, men påpekar att mellan 1821 och 1923 dödades många miljoner människor i denna konfliktfyllda region, också mer än fem miljoner muslimer. Det är alltså inte korrekt att presentera historien som muslimskt massmördade av kristna armenier. Kristna deltog under denna period lika brutalt i regionens etniska krig. Att enbart utmåla armenier som offer är inte sakligt korrekt.
Är det något jag avskyr så är det hyckleri. Jag har många invändningar mot ett turkiskt medlemskap i EU, men jag vill definitivt inte se att den diskussionen förgiftad av historierevisionism – från någon sida.
Hur ska då händelsen hanteras? Hur ska offren få upprättelse? Bloggen tog upp en lösning 2006, Armenien perfekt uppgift för Haag:
Schweiz ambassadör i Ankara söker nu vägar ur dilemmat och bjöd in två intellektuella på lunch, Söylemez och Gündüz Aktan. Den sistnämnde menade att frågan om vad som hände under inbördeskriget som pågick samtidigt som första världskriget borde bli föremål för utredning av internationella domstolen i Haag.
Det tycker jag låter som en vettig lösning. Haag kan inte sköta aktuella och pågående konflikter, det har USA rätt i. Domstolen klarar inte av att stå emot aktuella opinioner. Men att utreda vad som hände för 90 år sedan har, även om det uppenbarligen är laddat, inte samma sprängkraft. Och eftersom allt fler börjar kräva upprättelser för oförrätter som hänt flera generationer tillbaka i tiden, behövs en internationell instans som kan söka fakta och ge opartiska utlåtanden. Armeniens historia hör hemma i vetenskapliga och sakliga sammanhang, inte som motiv för att strypa yttrandefriheten för åsikter man inte gillar.
Historien ska inte vara ett slagträ i politiska tvister. Historien ska förbli vetenskap där man söker fakta. Oavsett vad som kommer fram.
Riksdagen har gjort fel. Beslutet är olyckligt av många skäl.
Se också Expressen i Fel att rösta om folkmordet och Vestmanlands Läns Tidning i Parlamentet bör inte uttala sig om vad som är sant och falskt i historiska händelser, DN i Historien går inte rösta om.
(Andra intressanta bloggar om politik, historia, Armenien, folkmord, krig, 1915, muslimer, armenier, islam, kristna, MR, Europa)