På tisdag reser statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt till Moskva för att träffa president Dmitrij Medvedev och premiärminister Vladimir Putin. Helsingborgs Dagblad skriver i ledare, Den mäktige grannen:
Islossningen i relationerna är välkommen. Sverige ska självfallet sträva efter goda relationer med den store grannen – men utan att ge avkall på kritik när sådan är befogad. Det senare markeras genom en träff med människorättsorganisationer vilket är utmärkt.
Ett incitament till bättre förbindelser från ryskt håll är att Nato knackar på dörren i såväl Finland som Sverige. […] I Ryssland känner man av rörelseriktningen mot Nato och vill självfallet undvika en direkt anslutning från finskt och svenskt håll. Agendan från Sovjettiden är ingalunda reviderad på alla fronter. Stormaktsställningen odlas efter förmåga och ambitionerna är än större.
Visst är vänskapliga relationer önskvärda, men inte till priset av kryperi, fjäsk och undfallenhet. Många i Sverige är naiva i sin syn på Ryssland. De spelar lika hård och kall intressepolitik som någonsin.
Jag hade varit kritisk till stats- och utrikesministrarnas Moskvaresa, om de inte också lyft fram frågor om medborgerliga fri- och rättigheter. Men så kommer de alltså att göra. Under endagsbesöket ska Reinfeldt och Bildt träffa företrädare för Human Rights Watch, Centre for Development of Democracy and Human Rights, Carnegieinstitutet och journalister som drivit dessa frågor, rapporterar DN.
Deras budskap om utvecklingen i Ryssland borde få stor uppmärksamhet. Så kommer det inte att bli i Ryssland, därför bör svenska medier vara utförliga på denna punkt.
(Andra intressanta bloggar om politik, Ryssland, säkerhetspolitik, Östersjön, försvarspolitik, Nato, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter)