Lars Vilks satir publiceras i flera tidningar till stöd för yttrandefriheten

Efter att flera utländska mordplaner mot konstnären Lars Vilks avvärjts har flera svenska medier publicerat konstnärens teckning av Mohammed som rondellhund.
Chefredaktör Thomas Mattsson skriver i sin blogg, Lars Vilks och rondellhunden i dagens Expressen:

Expressen publicerar i dag en teckning av Lars Vilks som är så kontroversiell att terrornätverket al-Qaida i Irak har satt ett pris på hans huvud. På ledarsidan skriver vi därför: ”I ett demokratiskt samhälle måste även rätten att häda försvaras. När en svensk konstnär hotas till livet för några teckningars skull är det ett hot mot oss alla.”
Hot och våldsamheter mot svenska beskickningar och företag utomlands kan inte uteslutas, och jag vill heller inte exponera svenska medborgare eller turister där för extra risker.
Teckningen publiceras därför inte på Expressen.se och det är förstås ett ställningstagande som man kan diskuera. Ett bra exempel på ansvarigt utgivarskap? Eller en inkonsekvent självcensur som motverkar hela syftet med faksimilen i den tryckta tidningen?

Svenska Dagbladet har bestämt sig för att inte publicera bilden. SvD:s chefredaktör Lena K Samuelsson motiverar beslutet:

SvD är starkt för yttrandefriheten och Lars Vilks och andras rätt att uttrycka sig. Liksom vi står för rätten att publicera andra utmanande eller provocerande bilder eller uppgifter.
Men det innebär inte att vi varje gång väljer att publicera dessa i SvD. När det gäller rondellhunden uppfattas bilden som djupt kränkande av många, liksom Vilks uppföljare judesuggan. Vi väljer bort bilderna och lägger istället kraft på nyhetsarbetet och en fördjupad analys.

Detta är helt andra tongångar än vad svenska medier hade efter de danska teckningarna 2005. Då hävdade många medierepresentanter att det inte låg inom yttrandefrihetens ram att skämta med andra kulturer.
Men jag anser ändå det är ett tecken på undfallenhet när redaktioner inte ställer upp med publicering i detta fall. Publicering blir i det hotfulla läge som uppstått ett konkret stöd för yttrandefriheten, medan de som avstår går de som hotar till mötes.
Frågan är vad dessa, ska vi säga försiktiga, redaktioner drar gränsen. Om nya hot framställs mot annan rapportering, till exempel riktar dödshot mot tidningar som kritiskt rapporterar om al-Qadia, kommer Svenska Dagbladet då att sluta rapportera om al-Qaida? Nyhetsrapportering kan ju vara lika kränkande som satirteckningar. Och det är påstådd kränkning som är SVD:s motiv till att inte publicera.
En annan följdfråga blir: är det bara när vissa grupperingar anser sig kränkta som SVD lyder? Om det istället för islamister är kändisar som känner sig kränkta över bilder eller rapportering, tänker SVD då sluta publicera? Eller är det bara när dödshot riktas som tidningen anser att kränkning är ett motiv till att lyda?
Alltså: jag anser inte att Samuelssons argument håller. Att någon anser sig kränkt kan inte vara enda motiv. Fram med skälen!
När polisen grep gärningsmän som planerade att strypa tecknaren Westergaard 2008 publicerade 17 danska tidningar Muhammedteckningar i sympati med honom och för yttrandefriheten. När Westergaard attackerades med yxa i sitt eget hem i januari 2010, då avstod tidningarna från att publicera. Redaktionsledningarna är själva rädda för konsekvenserna av att publicera. Man är rädd om sitt eget liv. Ja, en tidning har istället för stöd till Westergaard, bett om ursäkt inför muslimska organisationer.
Därmed låter man extremisterna vinna!
Kurt Westergaards frisör vågar inte längre klippa honom, auktionshus vågar inte längre sälja hans konst, BBC vågar inte sända intervju de gjort med honom. Muséer förkastar projekt på grund av självcensur, därför att de är rädda. Universitet som ska diskutera satir vågar inte visa teckningar.
Svenska Dagbladet och de tidningar som väljer att inte publicera Muhammedteckningen låter de som använder hot om terror vinna.
Genom att falla undan för hot skapar vi ett helt nytt samhälle. För om det visar sig framgångsrikt för islamister att kontrollera europeiska länders samhällen genom hot, så kommer naturligtvis andra grupper att vilja ta efter.
Därför borde Svenska Dagbladet tala om som det är: man är rädda.
En sådan ärlighet ger i så fall upphov till en annan debatt: hur ska vi undvika att hamna i en situationen där våld och hot styr Sverige, därför att tidningsutgivare och andra yrkesutövare är rädda att misshandlas och dödas?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )