Är euron på väg att krossas?

När EMU startade var en av de kritiska invändningarna att den gemensamma valutan var ett politiskt projekt snarare än ekonomiskt. Den politiska ambitionen att ena Europa i en ekonomi skulle tvinga fram också just en sådan utveckling.
Men nu när EMU har att hantera den första större lågkonjunkturen skakar valutaunionen betänkligt i fogarna. Och skälet är just att polikerna inte levt upp till de politiska krav som krävdes för att euron skulle fungera.
Grekland har fuskat. Nu är frågan om euron klarar fusk från fler länder.
I SVD-Näringsliv skriver Mats Hallgren i ”Europakten är urvattnad” (ej online):

I EU:s ekonomiska och monetära union, EMU, finns en obalans inbyggd. Penningpolitiken sköts överstatligt av den självständiga Europeiska centralbanken. Finanspolitiken däremot ligger kvar hos euroländernas regeringar. […]
Redan inför EMU-starten för tio år sedan var man väl medveten om att denna obalans måste rättas till om valutaunionen ska fungera […] Resultatet blev den s k stabilitetspakten, som föreskriver att euroländer över tiden ska [uppnå] budgetbalans. Underskott kan temporärt accepteras, men får aldrig vara större än 3 procent av BNP. Statsskulden får inte överstiga 60 procent av BNP. […]
Så var det tänkt; men så har det inte fungerat. Euroländerna har inte hållit sina löften. Flertalet euroländer har tillåtit budgetunderskott över 3 procent. Och några länder, som Grekland, har legat kvar med statsskulder långt över 60 procent.

Att det skulle bli så, var skälet till att jag röstade nej till svenskt inträde i EMU. Europas politiker är ansvarslösa och det var lätt att se att de, likt Grekland, skulle utnyttja valutaunionen för att kunna göra egna budgetunderskott utan att det fick omedelbar effekt på valutan. Grekland och andra använder EMU för att försöka få övriga länder att ta smällen för deras ansvarslöshet.
På detta sättet har man kunnat låta bli att vidta föga populära nedskärningar i bidragsstaten. Konsekvenserna av ansvarslös löftespolitik har man sopat under den matta som EMU utgör.
Men till slut blir skiten under mattan så omfångsrik att den ändå blir synlig. Mattan buktar obekvämt.
Nu blir det intressant att se om ansvarsfulla länder gör det som i praktiken är EMU:s uppgift: belöna de oansvariga.
De sitter ju trots allt i samma båt.
Se mer i bloggen: Bestraffa EMU-länder som missköter sig. (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )