Den ansedde säkerhetspolitiske experten med inriktning på Mellanöstern, Jon Alterman vid Center for Strategic and International Studies, har publicerat en mycket intressant analys, Victory over al-Qaeda:
På ett avgörande sätt är al-Qaida besegrat. Vid en tidpunkt beundrade många muslimer organisationen för dess modiga opposition mot västerländsk dominans, och många i väst fruktade att al-Qaida skulle dra med sig muslimska civilisationen in i en strid mot väst. Direkt efter 11 september 2001 var det oklart hur kampen om muslimers själ och hjärta skulle sluta. Efter tiden som gått sedan dess, vet vi svaret: al-Qaida har förlorat.
Hur har denna seger uppnåtts? En viktig faktor är — Irakkriget. Där visade al-Qaida sitt rätta ansikte. Alterman skriver:
Jihadisternas agerande i Irak är en viktig faktor bakom deras misslyckande. Inte bara var huvuddelen av deras offer muslimer, de alienerade just de sunnimuslimer som gav dem skydd. I Irak avslöjade sig al-Qaida som varande mer ett kriminellt gäng än en religiös organisation, och dess militära förlust mot den amerikanska försvarsmakten förbättrade knappast deras image.
Just så! George W Bush förstod att han var tvungen att ta kriget mot terrorismen till islams hemmaplan så att den muslimska världen på nära håll, inpå bara kroppen, fick uppleva vilka det var som ville leda deras civilisation. Hade al-Qaida fått fortsätta att försöka döda folk i väst hade sunniterna inte fått smaka på jihadisternas sanna gift.
Utan Irakkriget hade det inte varit möjligt. Då hade förmodligen al-Qaida fortfarande haft lyskraft bland muslimer. Och under lång tid plågat västvärlden med flera terrordåd av det slag som skedde 11 september 2001.
När Bush satte press på al-Qaida kunde traditionella religiösa ledare återta sin ställning och auktoritet bland muslimerna.
Jon Alterman påpekar att dessa traditionella krafter inte delar västvärldens syn på frihet och demokrati, men de hotar åtminstone inte väst. Och han pekar på det paradoxala att muslimska kvinnor blivit mer religiösa, även om de enligt oss i väst har störst anledning att slita sig loss från patriarkala islamska strukturer.
Att överbrygga dessa motsatta uppfattningar om individuell frihet och mänskliga rättigheter blir således inte mindre viktiga när al-Qaida besegrats, skriver Alterman, men det blir mindre akut.
Men även om al-Qaida förlorat sin glans i arabvärlden, undrar jag om detsamma kan sägas om talibanerna i Afghanistan och Pakistan. Även om pashtuner i Afghanistan har en mindre sofistikerad historia än araberna, så fortsätter deras extremister att strida i syfte att inte bara segra i Afghanistan, utan också i Pakistan. Om så sker får vi jihadister med kärnvapen.
Blir inte slutsatsen att talibanerna måste besegras i Afghanistan på samma sätt som al-Qaida besegrades i Irak?
(Andra intressanta bloggar om politik, al-Qaida, islamism, terrorism, fundamentalism, Afghanistan, Irak, demokrati,MR, frihet, yttrandefrihet, Bush, Bush, säkerhetspolitik)