Inte bara flum i skolan bakom kunskapsfall

I Folkbladets ledare invänder Widar Andersson mot gårdagens debattartikel av högskole- och forskningsministern Tobias Krantz (FP). Men inte på det vanliga socialdemokratiska viset som ursäktar flummet i skolan, utan med en tänkvärd iakttagelse, Nu ska skolan bli osocial:

Det får anses vara bevisat att alltför få – färre än förr – av eleverna i de svenska skolorna ägnar sig åt matematiska och naturvetenskapliga studier. Orsakerna till detta finns i huvudsak utanför skolans värld.
Kort sagt är sociala medier betydligt mer i ropet än ingenjörer. Inom många samhällssektorer värdesätts kompetenser i kommunikation högre än förmågan att sätta upp en ekvation. Denna samhällsutveckling kan knappast avfärdas som ”flum”. Det är som det är. Skolans utbildningar av lärare och studenter är i allt väsentligt speglingar av det omgivande samhället. Knappast särskilt flummigt det heller.

Jag håller givetvis med Jan Björklund och Tobias Krantz om att skolan ska lägga större fokus på kunskap. Men Widar Andersson har också rätt i att utmaningarna mot de tekniska och vetenskapliga ämnena är större än flummet.
Under 1900-talets industrialism var ingenjörerna samhällets hjältar. Så är det inte längre.
Den sociala kompetensen är central för framgång, medan vetenskaplig kompetens idag står lågt i kurs.
Frågan är vad man kan göra åt det. Och vad det betyder. Kan Sverige försörja sig på färdigheter i social kommunikation, och med allt skralare vetenskapligt kunnande?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , )