Barack Obama – hans rätta identitet

I Washington Post ger Jeffrey Rosen, vänsterinriktad juristprofessor, Sarah Palin rätt i att Barack Obama kanske bättre passar som jurist än som politisk ledare, Supreme Court Justice Barack Obama?

Han är för distanserad och eftertänksam. För hänsynsfull gentemot kongressen. För villig att kompromissa. Och han är för mycket av en juristprofessor och inte tillräckligt mycket en överbefälhavare, som Sarah Palin nyligen varnade.
Det är några av de egenskaper som presidenten, rätt eller fel, kritiseras för. De är också de kvaliteter som kvalificerar honom för ett annat heltidsjobb på federal nivå: domare i Högsta domstolen.

En god analys. Den bästa jag läst när det gäller att på något sätt ge en bild av vem Barack Obama är. Han är ju väldigt svår att placera, eftersom han håller sådan distans till politiken och även till den ledarroll som presidentämbetet traditionellt förknippas med.
Obama agerar helt enkelt inte som en president, inte som ledare för Förenta Staterna. Mina tankar har gått till en europeisk premiärminister, alltså mer av en politiker bland andra i ett parlamentariskt system. Men det stämmer inte, för Obama är inte ”hands on”. Han leder inte regeringens olika propositioner fram till beslut, så som en premiärminister måste göra. Han är inte heller som en kung, ställd över all politik. Obama har ju satsat all prestige i en enda fråga, därtill synnerligen kontroversiell — sjukvårdsreformen. I denna strävan har han kastat alla löften om partiöverskridande samarbete överbord.
Obama framstår alltså både som distanserad (kylig) och partipolitiskt dogmatisk (het).
Därför tycker jag Jeffrey Rosen förmedlar en intressant analys när han ser Obama som skräddarsydd som vänsterdomare i Högsta domstolen.
I USA skäms inte jurister över att de har värderingar. De erkänner — till skillnad från Sverige och Europa — att jurister aldrig är opartiska i juridisk filosofi. Därmed är juridiken i USA både hederligare, hetare och mer öppen än hos oss. Juridiken I USA har ett annat temperament än partipolitiken, men det är politik (eller ”policy”) med andra medel.
Och visst har tidigare president blivit HD-domare: William Taft. Denne ansåg att domarutnämningen var höjdpunkten i hans karriär. (Nu kanske han sa så därför att han förlorade omval, men att han alls kunde jämföra HD-tjänst med presidentposten visar vilken hög status Högsta domstolen har i USA.)
Jeffrey Rosen spekulerar i att Obama skulle stödja Hillary Clinton som demokratisk presidentkandidat i nästa val, och att hon efter valseger 2012 skulle nominera Obama när nästa vakans uppstår (fem av de nio domarna är över 70 år).
En riktigt underhållande artikel, med andra ord.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )