Förra veckan utsåg SVD:s Europakorrespondent Rolf Gustavsson den främste europén under hans 25 år i Bryssel: Helmut Kohl. Idag begår han lustmord på den värste europén: Chirac het kandidat som EU:s värsting.
Gustavssons artikel är en ren njutning att läsa. Han skriver att det inte varit lätt att utse värstingen:
Man sorterar bort alla de pretentiösa politiker som bara varit som hål i luften även om de lyckats fastna på familje- fotot vid EU:s toppmöten. Dessa otaliga nollor räknas inte.
Men han kommer fram till ett namn:
Återstår då ett par spelfördärvare vars insatser varit genuint destruktiva. Den värste av dem har varit Jacques Chirac, Frankrikes president under tolv år …
Jacques Chirac är en insmickrande fransk buse, rastlöst besatt av sina fixa idéer och gränslöst glupsk på livets njutningar. I de urbana salongerna en stilig karl som sirligt kysser fina damer på hand. Lika självklart smeker han kossor och beundrar avelstjurar ute på landsbygden. … Hans sympatiska manér döljer den sluga, beräknande ondskan. Kort sagt, en charmerande skitstövel.
Chirac förtjänar verkligen sin nominering. EU har låtit sig präglas av franskt virrvarr, och därför finns inga makthavare som väljarna har att ställa till ansvar för utvecklingen i unionen. Europas folk kan inte välja och välja bort ledningen, och inte heller avgöra inriktningen för unionen under kommande mandatperioder: höger, vänster, centralism, decentralism. All makt ligger hos oåtkomliga byråkrater och politiker.
Om unionen ska överleva måste den göra sig av med arvet efter Chirac och fransmännen. Lissabonfördraget har bara ställt till det än mer, och gjort att EU nu är ett kreatur med flera huvuden. Detta missfoster till EU måste få demokratiska institutioner som står till svars inför väljarna. Annars är EU dödsdömt.
(Andra intressanta bloggar om politik, EU, EU, demokrati, EU-valet, EU-parlamentet, Lissabonfördraget, Europa, Chirac, EU-val)