Det var ett intressant frukostsamtal på Timbro i morse. President Obamas nye ambassadör i Stockholm, Matthew Barzun, diskuterade med Janerik Larsson, vice vd i Svenskt Näringsliv, på temat: Is the American Dream alive and kicking or on its last legs? (se video där)
Ambassadören tror, föga förvånande, att presidenten och kongressen ska lyckas genomföra sjukvårdsreformen, den största ökningen av offentlig sektor på årtionden.
Han menar att de starka protester som förslaget väcker är en del av den amerikanska demokratin och samhällsdebatten. För att underbygga sin tes tog han sin farfar till hjälp, filosofen Jacques Barzun som 2003 mottog Medal of Freedom (högsta civila utmärkelsen i USA).
I boken God’s Country and Mine menar Jacques Barzun att de konservativa alltid protesterar mot nya statliga inslag, men när reformer väl genomförts blir de hängivna försvarare av det rådande.
Janerik Larsson, som nyligen kom ut med pocketboken Can the American Dream Survive, invände mot detta och hänvisade till Ronald Reagan som inte nöjde sig med att förvalta det rådande, utan tvärtom genomförde skattesänkarreformer som spred sig över världen.
Men de båda var överens om att vitaliteten i amerikanskt samhällsliv är stark och att pendeln slår åt olika håll. Larsson menar att den starka kritik mot politikerna i Washington DC som Barack Obama red fram på i presidentvalet 2008 inte har lagt sig, utan istället skiftat skepnad och nu har sin bas i Tea Party-rörelsen. Politiken är vital, men den organiserar sig inte i eviga strukturer.
Larsson karaktäriserade politikern Obama som lagstiftare till skillnad från tidigare presidenter som haft exekutivt ansvar som guvernörer. Barzun ville inte se Obama som lagstiftare, utan hellre som lärare och föreningsledare (community organizer).
Barzun är som tidigare nämnts entreprenör som jobbade för Barack Obama i presidentvalrörelsen, och när han talade med presidenten om ambassadörskapet frågade han vilka instruktioner han skulle ta med sig. Obama svarade: ”lyssna”.
Kanske är det denna bakgrund som gör att det, fortfarande ett år in i presidentskapet, är svårt att se en tydlig profil av Barack Obama. Han är radikalt vänster i synen på vad staten bör göra, men använder en retorik som inte söker konfrontation. Ändå har han bjudit in oppositionen med vassare armbågar än vad Bush gjorde.
Det som inte hann tas upp var hur det kan komma sig att allt fler väljare ser sig som oberoende (independent) medan politiken i Washington DC blir allt mer polariserad. För mig känns det som att USA står vid ett vägskäl — bli som Europa med dominerande statsapparat eller förbli ett Amerika med liten stat och stor individuell kreativitet.
(Andra intressanta bloggar om USA, ambassad, Vita huset, ambassadör, demokraterna, Matthew Barzun, Barack Obama)